Fortsatt ovisst.

SM-veckan i Falun, på hemmaplan, är i full gång. Igår i dubbeljakt och idag den spännande stafetten som jag tror alla skidåkare ser fram emot lite extra varje år. Att få tävla för sin klubb, som ett lag, och kämpa om medaljer är kul. Extra supportrar finns ofta på plats från klubben och ett härligt stöd finns längs hela banan.
Tyvärr har mitt deltagande i SM helt uteslutits hittills. Jag har inte ens besökt SM-arenan eller provat banorna, fast tävlingarna avgörs bara knappa tio minuters jogg hemifrån. Mitt huvud vill tävla, mina ben vill tävla, men inte mina armar. De vill helst vila så mycket som möjligt för att undvika smärtan och tröttheten som uppstår vid ansträngning.

Igår besökte jag läkare i Stockholm utan speciellt givande svar. Det är ovissheten som är mest irriterande och gnagande just nu. Jag kan ju träna. Jag kan springa, cykla och åka lite skidor med och utan stavar, men att armarna smärtar på ett sätt som inte känns normalt och att inte veta vad det beror på är jobbigt. Tankeverksamheten går på högvarv och ett besked om vad detta kan bero på eller ha orsakats av vore så skönt.
Utredningarna fortsätter som tur är och jag har bästa tänkbara service och hjälp från alla möjliga håll.

Dagen inleddes med ett svettigt intervallpass på löpband. Ett högintensivt och fartfyllt pass där både hjärta och lungor fick jobba tillsammans med benen. När TV visades ett reportage från dubbeljakten på SM igår kunde jag inte låta bli att vrida upp hastigheten lite extra av den revanschlust som infann sig. Jag ska tillbaka och jag ska ta mig igenom denna ”skit”!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>