Vem kan stoppa oss när vi bara rullar fram?

Över fem mil stakning på rullskidor. Nästan från Insjön, förbi Rexbo, Vallmora, ut på vägen mellan Falun och Leksand, Aspeboda, Källviken och hem. Långt stakpass med helt låsta ben och bara överkroppsarbete. Och tadaaaaah… INGEN KÄNNING ALLS I MINA UNDERARMAR!! :)

Vilken lycka! Att staka så länge måste ju vara det mest påfrestande man kan göra egentligen för underarmarna och att jag inte kände någonting är ju helt underbart. Hade jag haft en minsta tillstymmelse till ont eller obehag hade jag brutit passet, men det hade jag inte. Fantastiskt!

Med gott sällskap av Lina, Emma, Maria, Jimmie och Rikard under passet gick tiden fort och som tur var höll sig regnet borta också.
När jag kom hem var jag helt tom på energi i överkroppen och därför smakade maten hos min lunchsponsor lite extra bra idag. Cateringcompaniet har definitivt stans bästa lunchserveringar både vid högskolan i form av Vildgåsen och vid gruvan på Geschwornergården. Även vid Gamla Staberg har de en lunchservering i något som sägs vara en otroligt vacker miljö. Har aldrig varit där själv, men kanske jag ska ta ett besök där under sommaren?

Imorgon väntar sista intervallpasset innan söndagens Salomon Trail Tour. Ett tröskelpass på klassiska rullskidor i backarna kring Lugnetområdet och i närheten av VM-stadion. Det är så inspirerande och motiverande att snurra i trakterna av området för VM2015 nästan varje dag. Tankarna går lixom inte att slå bort om drömmen och utmaningen för att ta mig dit..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>