Att inte bara släppa på gasen lite utan faktiskt bromsa.

En rubrik som idag kan ha två meningar och två betydelser.

Först och främst till dagens händelse.
Efter ungefär två timmar på mina rullskidor imorse skulle jag korsa en väg. Jag kom från en cykelbana och skulle korsa vägen vid ett övergångställe intill en rondell. Tyvärr har vi ju inte broms på våra rullskidor och möjligheten för mig att tvärbromsa är därför omöjlig. Precis när jag korsar vägen, på övergångstället, ser jag till höger en bil som kommer i hög fart i rondellen och svänger ut vänster, i lika hög fart! Jag vet inte om bilisten inte ser mig eller vägrar att bromsa bara för att jag är rullskidåkare och anser att jag borde stanna, men det hela resulterar i centimeter från en rejäl olycka. Jag hinner precis väja undan och klarar mig både från ett fall eller annan skada, dock något skärrad.

Det är självklart upp till oss rullskidåkare att se oss för när vi är ute och tränar och jag är väl medveten om att vi bör hålla oss till cykelbanor som inte är trafikerade. Men det är oundvikligt att inte korsa vägar då och då. Givetvis ska vi hålla en hastighet genom dessa korsningar där vi har kontroll, men det är svårt att även ha kontroll på vad bilisterna gör. Jag vädjar därför till alla som kör bil att ta en extra titt över axeln innan ni svänger nästa gång. Kanske är det en rullskidåkare där och i brist på en rullskidbana i Falun är det tyvärr i närheten av vägarna vi måste vistas för att kunna träna på ett bra sätt.

Det andra gäller mig själv och att inte bara släppa på gasen utan faktiskt bromsa i tid. De senaste dagarna har jag känt mig lite down, lite nere. Vet inte vad det beror på riktigt utan det är bara någon slags mental trötthet som har infunnit sig i mitt huvud. Kroppsligt är jag inte trött utan det är mest att den sista gnistan saknas. Tanken var att jag imorgon skulle ha åkt på läger med DSA till Sveg några dagar. Säkerligen ett läger som kommer att bli minst lika bra som de andra lägren som vi haft, men denna gång kommer jag inte att åka med. Jag har valt att stanna hemma när allt inte fungerar till 100% och istället försöka komma i ro hemma. Träna på lagom, ta en paus om jag behöver det och framförallt undvika resan upp till Sveg för fyra träningspass.

Lägret skulle nämligen ändå ha avbrutits redan på fredag efter lunch för min del. På lördag är det nämligen en stor dag i familjen Söderlund. Storebror Peter ska bli herr Söderlund och gifta sig med sin fina Towe. :)
Nu får jag chansen att njuta lite extra av detta då jag kan vara med på alla förberedelser på fredag hemma i Mora.
Tills dess ska jag njuta av att vara i Falun och träna och göra det som känns rätt för stunden. Jag väljer att bromsa i tid den här gången.

IMG_2331
Avslutar med en ”feelgood-bild” för att lätta på stämningen lite.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>