Så, hur var comebacken!?

Det var med en väldigt märklig känsla jag åkte upp mot Grönklitts skidstadion för att göra comeback i världscupen i skidorientering igår. Tre år senare, utan ett enda pass med kartställ och karta, förutom något enstaka i somras på rullskidor tillsammans med DSA och Norges skidorienteringslandslag. Osäkerhet, ovisshet och självklart stor förväntan & glädje.

När jag kom upp till Grönklitt visade termometern på 20 minusgrader!!
9.00, först av alla på hela tävlingen, startade jag. Snacka om att dra nitlotten. I skidorientering, som går ut på att ta sig fram så fort som möjligt till sina kontroller på ett rutnät av spår, säger det sig själv att det är en fördel att starta sent. Jag menar, spåren som blir av de andra skidåkarna är ju alltid en liten trygghet och vägvisning. I en korsning där 20 spår går åt höger och ett eller kanske inga spår åt vänster så säger det antagligen endel om vart man borde åka? Givetvis ska den egna orienteringen alltid vara det viktigaste, men ganska mycket hjälp får man faktiskt av hur de andra har åkt, speciellt på en sprint som handlar om sekunder och små marginaler.

Så, med min ovana med karta och noll framförhållning i orienteringen tappade jag nog endel på att tvingas orientera helt på egen hand utan någon som helst hjälp av de andras spår genom att jag startade först. Men, det gjorde inte så mycket utan jag var bara otroligt nöjd att jag hade valt att vara med igen och att jag faktiskt inte hade bommat speciellt mycket.
Resultatet; 1.49 efter Tove Alexandersson som vann på ett övertygande sätt och en tjugonde plats för min del.

På eftermiddagen var det jaktstart. Som tjugonde tjej gav jag mig iväg och var riktigt taggad på att jaga de som startat framför mig. Även när jag var som bäst hade jag sprinten som min kanske svagaste disciplin medan just jaktstart eller gemensam start var en favorit & min styrka! Orienteringen i jaktstarten flöt på mycket bättre än på förmiddagens sprint. Visst blev det endel stopp i korsningar och en del snurrande på både kartställ och huvud, men det gick ändå, uppenbarligen, fort!
Vid varning efter halva banan hade jag plockat 7 placeringar och på det andra varvet lyckades jag passera 6 tjejer till! Jag slutade på en total 7e plats i min comeback och det sägs även att jag slog till med snabbaste åktiden av alla på jaktstarten! :D

Idag har jag åkt ett långt och lugnt överkroppspass på Vasaloppsspåret. Snön är extremt kärv nu och skidorna går allt annat än lätt.
Det var ändå ett njutsamt pass tills jag, förmodligen på grund av kylan och den tunga snön som suger mycket energi, näst intill var helt tom i slutet av passet.

Till min stora förtjusning och glädje ska jag få åka skidorientering imorgon igen – världscupstafett. Jag kommer att åka i Sveriges tredjelag och det ska bli riktigt roligt! Jag älskar stafett. :D
Efter morgondagen får det dock vara slut på skidorienteringstävlingar för min del denna säsong. Man vill ju inte riskera att få mersmak på riktigt.. ;)

774223_574681255940358_703134411_o
Bilden är hämtad från Skogssports facebooksida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>