Mitt Vasalopp.

Måndagen efter Vasaloppet. Ett Mora i ett slags ”bakis-tillstånd” precis som vanligt. I Mora räknar vi tiden före och efter Vasaloppet. Nu är årets mest händelserika vecka över och det känns lite som dagen efter en rejäl fest..

Tidigt igår morse ringde klockan hemma i Färnäs och jag begav mig tillsammans med övriga Mora-åkare upp mot Mångsbodarna där vallarna redan befann sig för att testa skidor. Aldrig förut har jag börjat testa skidor klockan 5 på morgonen med pannlampa för att se vart jag åker. Vädret hade, som många av er redan vet, ställt till det endel och det var svårt att välja vilka skidor jag skulle åka på. Att staka var i mitt fall helt uteslutet då jag kände att jag tränat alldeles för lite på det för att åka utan fäste i 9mil. Valet stod därför mellan en klistervallning och rugg-skidor. Valet föll på rugg eftersom det snöade ymnigt och jag antog att en klistervallning skulle kunna frysa i ute på myrarna efter första backen.

08.00 gick starten. Jag hade mitt startspår längst ut till vänster i elitledet och kom iväg riktigt bra. Mina ruggskidor fungerade otroligt bra uppför första backen då jag lätt kunde tassa med utanför spåret och passera ett stort antal åkare utan att ödsla speciellt mycket energi. På toppen av första backen låg jag tvåa, precis bakom Britta Norgren Johansson som ledde. Jag stakade iväg på myrarna och kände att skidorna gick relativt lätt här med & började känna mig nöjd med mitt val att åka på rugg.

I Smågan passerade jag som fjärde tjej, knappa minuten efter täten.
Första drickan fick jag efter 7 km, och valde även att dricka i Smågan på kontrollen för att fylla på med energi direkt. Efter den tredje langningen med dricka började jag känna ett obehag i magen. Jag VET ju att min mage är krånglig och att den är väldigt känslig för vissa saker. Jag borde väl ha testat att dricka den sportdryck som serverades vid några träningspass innan, men tänkte väl att det skulle funka ändå, dum som jag var..

In mot kontrollen i Mångsbodarna hade jag ändå kontroll på läget men efter ännu en langning och utförslöpor ner mot Tennäng som bestod av mycket fartställningsåkning började det bli riktigt jobbigt. Jag slet på upp mot Risberg, försökte dricka igen men fick spotta ut hälften av drycken och tänkte att smärtorna skulle ge med sig. Vid Evertsbergssjöarna protesterade magen rejält och när det endast fanns sportdryck att tillgå igen valde jag att stå över. Samtidigt började krafterna ta slut. Jag hade väl antagligen fått i mig för lite energi och efter dryga 2 timmars åkning började depåerna ta slut. Vätskan som jag fått i mig låg kvar i magen och skvalpade och gick inte ut i kroppen som ny energi. Förmodligen kunde min mage inte ta upp den utan signalerade genom smärta istället.

Att bryta loppet var fortfarande helt otänkbart i mina ögon. Jag skulle ta mig i mål i Mora! Något annat fanns inte.
Jag skrek ännu en gång efter vatten i Evertsberg men återigen i brist på det klunkade jag i mig lite sportdryck och började resan ner mot Vasslan. Jag fick många gånger stå helt upprätt i utförslöporna då magen inte klarade av att stå nedhukad. Jag började dessutom frysa något kopiöst om händerna och snart också om kroppen. I Vasslan hoppade jag återigen över en vätska och bad om vatten vid nästa station. Stapplande tog jag mig vidare en bit till men strax före Oxberg, med 3 mils åkning kvar tvingades jag ge upp. Mina ben bar mig knappt och smärtorna i magen gjorde att jag knappt kunde stå upprätt. Kroppen skakade och jag var helt tom på energi.
I bilen mot Mora somnade jag..

Jag är EXTREMT besviken över mitt Vasalopp 2014. Att bryta en skidtävling är inte min melodi. Även om jag vet att det jag valde att göra antagligen var bäst för hälsan och att jag förmodligen inte hade klarat av att åka 3mil till på skidor igår känns det otroligt tråkigt. Under eftermiddagen och kvällen igår kände jag mig otroligt klen och vek som inte kunde bita ihop och ta mig till mål. Men, ofta är det väl så, några timmar efter något smärtsamt för kroppen har man ofta glömt hur ont det gjorde och tankarna på att man kunnat kämpa liiiiite till dyker upp. Där och då kunde jag inte det…

Så idag försöker jag se tillbaka på och ta med mig de positiva sakerna med min Vasaloppsstart. Jag vågade vara offensiv från start, jag kände mig pigg och fräsch i kroppen och hade något hyfsat bra på gång tills magen sa stopp. Jag har lärt mig att min mage inte klarar av denna typ av sportdryck och jag vet numera hur det går till att ställa sig på startlinjen i Berga By den första söndagen i Mars med allt vad det innebär. Erfarenheter som jag kommer att ha nytta av framöver.

Nu försöker jag blicka framåt där tremilen i SM blir nästa mål för mig. Då tänker jag ta min revansch och efter det ska jag utvärdera denna säsong och se hur jag väljer att lägga upp det hela inför säsongen 2015.
En sak är i alla fall säker, jag tänker anta utmaningen att genomföra ett Vasalopp snart igen! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>