Flow

Jag är tillbaka. Tillbaka från total motivationsbrist i bloggandet. Tillbaka till helenesoderlund.se! :)

Senaste tiden har varit fullspäckad av aktiviteter. Både nervösa, spännande, roliga & jobbiga aktiviteter. Det började med en helg i Finland för två veckor sedan. En helg på Jukola och Venlastafetten där jag skulle springa första sträckan i Moras förstalag! Detta kan definitivt ses som den första nervösa aktiviteten men givetvis också spännande och väldigt roliga! :-)

Tyvärr gick det inte så bra som jag hoppats. Jag låg med bra i början och ovetande om att jag hade en längre gaffel tyckte jag att jag hängde med bra där fram.. Det visade sig dock senare när jag såg på gps:en att jag inte alls var med där fram utan att det gafflingsalternativ jag hade i början var betydligt längre och att jag faktiskt var en bit efter redan från början. Till trean gjorde jag dock det man ABSOLUT inte får göra på en stafett, speciellt inte på en så stor stafett som Venla där det fullständigt kryllar av, ivriga och smått skogstokiga, damer i skogen. För några sekunder tappade jag fokus på min karta och min orientering, kanske pågrund av att en dam framför mig plötsligt skriker ”AKTA; det ligger en JÄTTESTOR HUGGORM där!!!”

Nej, okej, jag skyller inte min tre-fyraminutersbom på äcklet till huggorm men efter ett skrik, ett skrutt som kändes som två-tre meter högt och en 180graders-vändning tappade jag fokus och hamnade i fel klunga, drogs med alldeles för långt ner på sluttningen och bommade!! Så in åt….!!!

Ett ord ekade sedan i mitt huvud resten av banan. I ren frustration TOKsprang jag, hela tiden i omkörningsfilen, om närmare 200(!!) lag på 3km löpning och tänkte fanfanfan, om och om igen..

Från radio ett, kontrollen efter den jag bommat, tog jag in över en minut på täten, och ja, trots att det inte blev en bra sträcka lyckades jag iallafall rädda det från att bli en total katastrof!
Resten av laget sprang sedan bra och förde upp oss på en total 20e plats tillslut! :)

Direkt efter helgen i Finland väntade nästa nervösa och framförallt jobbiga aktivitet. Ett tröskel- och Vo2max-test på bandet i Falun på rullskidor. Det är med skräckblandad förtjusning detta test genomförs två gånger per år. Samtidigt som man ser fram emot att pressa skiten ur sig själv är det extremt nervöst! Varför vet jag inte egentligen, det är ju faktiskt bara att åka tills man stupar. Mer kan man ju inte göra.. ;)
En tävling mot dig själv. En mental kamp.

Testet gick JÄTTEBRA! Trösklarna flöt på hur bra som helst. Tekniken stämde otroligt bra och när protokollet var utkört, dvs efter åtta backar, var jag fortfarande inte trött & nöjd. Jag fick åka en extra backe. En backe som alltså inte fanns med som tilltänkt på damernas protokoll! :)

Efter den nionde backen och den sista tröskeln på fyra minuter var det då dags att tömma kroppen. Tömma den totalt! Vo2max-testet väntade.

Efter lite drygt 8 minuter var det sopslut! Armarna skrek, benen skrek och jag orkade inte åka en sekund till. Wow! Vilken härlig känsla. :D
Jag var så nöjd och att få ut det maximala som kroppen hade att erbjuda denna dag kändes fantastiskt.

Ingen rast, ingen ro. Redan dagen efter var det dags för klubbläger på hemmaplan med världens bästa skidklubb. Två dagar med dubbla träningspass som avslutades den tredje dagen med Orsakajt’n – nästa nervösa, roliga och SVINjobbiga aktivitet!!

Det var med ganska sega ben jag värmde upp där på startplatsen i Tallhed på midsommarafton. Inget riktigt klipp i steget och jag förstod att det skulle bli en rejäl utmaning att springa de 15km mellan Tallhed och Lillåvallen i Orsa.

Och ja, det var slitsamt. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt.

När jag kom i mål var jag ganska besviken, främst över känslan att inte ha löpsteget, inte vara pigg & rapp och känna att jag kunde driva på som jag ville. Placeringsmässigt var det okej med en tredjeplats men det var just min egna känsla som jag inte var helt tillfreds med.

Men, denna besvikelse förändrades till det mer positiva när jag såg att jag, trots denna mediokra känsla, faktiskt hade persat med 1 minut och 17 sekunder i jämförelse med förra året. Och ja, egentligen är det ju bara det som betyder något, jämförelsen mot mig själv! Heja!! :)

Nu är jag tillbaka i Falun igen och har, efter en mysigt midsommar med goda vänner och mycket jobb, tränat på riktigt bra i veckan. Idag har jag en vilodag och imorgon åker jag upp till Sälen och springer tredagars i orientering. :)

Jag känner mig väldigt tillfreds med livet just nu. Träningen flyter på jättebra, jag är harmonisk och tror, för första gången på länge, väldigt mycket på det jag gör och litar på att det jag genomför är utvecklande och bra för mig. Jag och tränare Johan har tillsammans kommit fram till en filosofi angående mitt upplägg som jag tror stenhårt på. Så ja, jag njuter av detta flow just nu! :)

20140626-084527-31527092.jpg

20140626-084712-31632604.jpg

20140626-084712-31632952.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>