Time to shape up!

Nu är det på tok för längesen ni hörde något från mig här på bloggen. Jag har inte tappat skrivförmågan utan helt enkelt inte haft lust att skriva något på länge. Jag har börjat på inlägg som jag ganska fort suddat ut och raderat i brist på något att skriva om. Men nu är jag här igen och ska försöka skriva några rader till Er som trots allt hänger kvar och kikar in på min sida ibland. :)

Så, vad har hänt sedan sist?
Träningen flyter på enligt plan utan sjukdomar eller skador. Jag kan göra allt jag vill, det vill säga både åka rullskidor och springa, och har inga känningar i någon kroppsdel som gör att jag måste undvika vissa typer av aktivitet. Det är otroligt skönt att kunna välja och vraka hur som helst till skillnad mot förra hösten när jag drogs med mitt elaka löparknä och periodvis bara kunde staka.

Jag är inte i form för fem öre. Jag tränar på bra, jag tränar mycket och jag tränar både långa distanspass och intervaller, men någon form har jag inte sett röken av på ett tag nu. Visst kommer det ljusglimtar, så som på Fjällmaraton i helgen och på Vasastafetten helgen därinnan, men det är ingen konstant känsla av att jag flyger fram.

MEN, det är precis det som är meningen också. Jag ska inte vara i form nu. Det ska inte kännas som att jag flyger fram nu. Det delas, av måååånga tidigare erfarenheter från föregående år och åren dessförinnan, tydligen inte ut några medaljer i augusti och september!? Hade det gjort det hade jag haft en hel drös med medaljer som låg och skramlade här hemma – både för mästerskap på distanspass och för mästerskap på intervaller, det kan jag lova Er! :)

Det har hänt så många gånger förut att jag varit i kanonslag i september och oktober. Allt har känts enormt lätt. Jag har åkt ifrån både den ena och den andra på fartpassen och förväntningarna inför vintern har stigit till skyarna. ”I år då jäklar..” för att sedan bli pannkaka av alltihop. När tävlingssäsongen väl har dragit igång har jag bränt mitt krut. Det finns inte så mycket mer att plocka in i träningen som gör att den där superformen kommer tillbaka. Det är lixom passé, över, finito..

Så, i år provar jag något nytt. Om det är ett lyckat drag vet jag inte. Men jag måste åtminstone försöka.

Som jag nämnde tidigare sprang jag fjällmaraton i helgen. Eller, en halvmaraton för att vara mer noggrann. 21km löpning i Sälenfjällen med start och målgång i Lindvallen. Ett arrangemang som jag varmt och starkt rekommenderar alla att vara med på kommande år! Fjällmaraton Sälen var så enkelt, men ändå så proffsigt! Allt ifrån information på hemsidan, som för övrigt är väldigt snyggt & lättförståeligt uppbyggd, till nummerlappsutdelning, banmarkeringar, drickastationer, speaker och funktionärsarbete fungerade klockrent utifrån sett. Det märktes tydligt att det är rutinerade elitidrottare som står för stora delar av arbetet på tävlingen och ja, det var helt enkelt en väldigt proffsig tävling!
Jag kommer definitivt att springa Fjällmaraton Sälen igen, och lite längre fram, när jag inte har en skidsäsong som knackar på dörren bara någon månad bort, kommer jag självklart även att anta utmaningen och springa 42km.

Tävlingen för egen del kändes, som jag också skrev tidigare, relativt bra. Benen var inte på något sätt snabba, men de var starka och jag orkade slita på och gneta mig fast vid ett ganska högt tempo hela loppet igenom. Efter drygt 1h och 34minuter sprang jag över mållinjen som segrare i damer 21km och putsade förra årets banrekord med nästan fem minuter. :)

10662202_706783049391253_6265387233758613379_o
Foto: Anton Östlin, Östlin Grafiska. Hämtad på Fjällmaraton Sälens facebooksida.

Söndagen och måndagen bestod av smärtsamma ben. Vaderna tog rejäl stryk av asfaltslöpningen i orienteringsskor. Rumpa och hamstrings tog stryk av uppförslöpningen på fjället. Framsida lår mosade jag sönder när jag dundrade utför Gustavsbacken i full fart under de två sista kilometrarna av loppet. Ja, till och med fötterna ömmade och var slitna, förmodligen efter den ojämna löpningen mellan toppen på Gustavsliften och Hemfjällsstugan. Men, trots träningsvärk och en energitom kropp känns Fjällmaraton Sälen som en av sommarens stora höjdpunkter.

10250216_705813882821503_4442896362727135145_n
Topp fem damer 21km

Nu väntar några veckor till med relativt mycket träning där fartpassen främst består av tröskeldrag. Om någon vecka tänker jag släppa upp mängden lite & försöka speeda upp kroppen en aning med lite tuffare körning på intervallerna. Förhoppningsvis ska det göra att formen så sakteliga börjar smyga sig på in mot säsongspremiären i mitten av november.

Allt för nu! Kram på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>