Pinsamt dåligt!

Jag kan inte orientera. Det är konstaterat efter en DM-helg av total katastrof och en DM-helg som jag nästan skäms över att ens medge att jag deltagit i.. Vi tar det från början.

I lördags var det medeldistans som gällde. 4,6km i Noraåbruk där terrängen påstods skulle vara mycket fin. Det var den också och inledningen av banan flöt på fint. En liten bom till sjuan men annars ganska prickfritt utifrån mina mått mätt (dvs en felmarginal på att omkring 15sekunders snurr in till kontrollen räknas som spik). Åttan tog jag bra och jag kände att det gick ganska fort. Jag var relativt pigg i benen trots en vecka med mycket träning.

Vad som hände sen har jag ingen aning om!? Det bar iväg snett. Snett så in åt…!! Jag vet inte ens vart jag varit, hur jag sprungit eller hur jag över huvudtaget lyckats komma dit jag kom. Till slut, efter mååååånga måååånga minuters letande läste jag in mig vid kontroll nummer 12. I ett helt annat område än där jag skulle vara.

Uppgiven var jag sedan länge och när jag väl visste vart jag var, och dessutom mötte damer som startat både 14 och 16 minuter efter mig, på en medeldistans, valde jag att dra mig hemåt. Jag brukar inte bryta tävlingar, men att springa ner och ta kontroll 9, 10 och 11 helt uppgiven kändes heller inte som speciellt aktuellt. Inte för att jag är rädd att komma sist i resultatlistan eller för att jag inte vill ha ett dåligt resultat, utan mer för att jag bara var helt uppgiven & totalt omotiverad att fortsätta LETA! I ren ilska drog jag mig ut på närmaste myr, sprang ett varv där fort som sjutton för att sedan flåsande springa tillbaka till målet och åka hem. Kul dag..!

På söndagen var det revansch som gällde. Totalt fokus på orienteringen och målet att ha full koll på kartan HELA tiden!
Det gick bra i början. Ettan tog jag bra, en liten krok till tvåan och sedan långsträcka mot kontroll nummer tre. Full kontroll fram till ringen och sedan… BOMBOMBOM! Tre, fyra minuter rann iväg innan jag såg Tove Alexandersson, som startade fyra minuter efter mig, komma ut från sänkan där kontrollen satt. Jag kutade upp till kontrollen, stämplade, läste in riktningen och satte full fart utför i grönområdet för att få syn på Tove igen…
Ja, ni hör ju själva. ”Vad fan tänkte hon nu!?” undrar ni säkert. Det gör jag med. Att försöka springa ikapp världens bästa orienterare på damsidan, för att få syn på henne i ett GRÖNOMRÅDE, hur smart är det? Inte smart alls faktiskt.
Tove hade 1.34 mellan kontroll 3 och 4. Helene hade 21 minuter och 30 sekunder!! 21 MINUTER och 30 SEKUNDER!
Jag tänkte både en och två och tre och fyra gånger att ”Nej, nu skiter jag i det här. Jag hittar inte kontrollen idag heller”, för att sekunden senare tänka ”skärp dig Helene, du må vara sämst i världen på att orientera den här helgen men idag ska du fasen ta alla kontroller”. Sagt och gjort. Jag hittade ju kontrollen tillslut och kunde sedan springa vidare.
Kontroll 5 till 8 gick bra. En liten krok på nian och så en 5-minutersbom till på 11an..

Där har vi en sammanfattning på min otroligt lyckade DM-helg i Noraå Bruk. En helg som kan sammanfattas med ett ord. Pinsamt!
Tur är det väl att jag kan skratta åt katastrofen. Egentligen är ju det hela ganska komiskt. :D

20140626-084712-31632952.jpg

3 Svar på “Pinsamt dåligt!

  1. Ja, du får ursäkta Helene, men jag skrattade gott åt din offensivitet efter Toves ryggtavla =). Strongt kämpat och revansch 2 kommer säkert snart, när Kalle fixar en övning där, för det var ju faktiskt ganska fint!

    • Haha! Med all rätt Lena. Men man ska ju satsa högt har jag hört!? Jag åker gärna tillbaka dit och tar revansch. :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>