Blickar framåt

Jag tänkte dela med mig av lite tankar så här efter säsongspremiären och första tävlingshelgen på säsongen 2014/2015.

Inför tävlingarna kände jag mig ovanligt lugn och samlad i år. Kanske för att jag visste att jag kunnat genomföra en bra träningssommar och höst utan skador eller sjukdomar, men antagligen också för att jag bestämt mig för att inte stressa upp mig som tidigare år utan låta kroppen, och inte knoppen, vara det styrande för hur resultaten skulle bli. Tidigare år har jag funderat alldeles för mycket, haft resultatmål i huvudet där jag nästintill pressat mig själv till bristningsgränsen. Jag har så gärna velat visa vad jag gått för och satt enorma ”krav” på att jag MÅSTE åka fort just i Bruksvallarna. Med vetskapen om att det är extremt många som VILL och KAN åka fort i Bruksvallarna bestämde jag mig därför redan i höstas för att vara lite mer avslappnad och cool inför premiären. Istället valde jag att lägga krutet på att försöka samla så mycket överskottsenergi som möjligt, rent fysiskt, inför fredagens klassiska lopp. Ett koncept som jag inte heller riktigt vågat tro på och genomföra tidigare år i rädslan att bli seg. Denna gång valde jag att chansa och kände att jag inte hade så mycket att förlora. På lördagen, en knapp vecka före premiärloppet, när vi i klubben avslutade lägret i Bruksvallarna bestämde jag därför att ”Träningsåret 2014/2015″ var avslutat! Jobbet var gjort och känslan av att det kunde läggas till handlingarna som mitt allra bästa träningsår någonsin var riktigt skönt.

Jag såg verkligen fram emot att få ställa mig på startlinjen i år. Jag tyckte att det skulle bli spännande att se vad kroppen kunde utföra och hur fort jag kunde åka. Här ser jag, så här i efterhand, en enormt stor skillnad mot tidigare säsongspremiärer, som oftast gått åt pipsvängen. Jag valde att fokusera på MITT LOPP och valde att lägga krutet på att utforska hur fort JAG kunde åka skidor just den här dagen. Fokus låg på nuet och på mig själv, inte på vad ett bra resultat kunde leda till i framtiden eller på hur fort mina konkurrenter kunde tänkas åka.

Jag kände mig väldigt avslappnad, både inför och under mitt lopp. Givetvis var jag tävlingsnervös, men mer som inför ett tufft intervallpass (som jag för övrigt ALLTID är nervös inför) där jag upplevde en nervositet för att ta ut mig och bli fruktansvärt trött. Jag åkte skidor bra i fredags trots de ganska svåra förhållandena. Trots att det var lösa spår och sockrigt som sjutton kunde jag hålla ihop de tekniska bitarna som jag jobbat stenhårt med under hösten. Visst finns det partier på banan där jag så här i efterhand kanske skulle ha åkt annorlunda om jag fått åka loppet igen, men efter målgång kände jag mig så enormt nöjd! Framförallt på att jag äntligen hade lyckats fokusera på rätt saker och kunnat fokusera på bara mig själv.

Jag lämnade skidstadion på fredagen vid lunchtid med ett leende på läpparna. Ett leende som avspeglade ett lugn och en trygghet i att jag var med i matchen igen. Resultatet blev en fjortonde plats, tolva av svenskorna och med gott häng på topp 5.

Lördagen blev lite jobbigare. Kanske för att damklassen startade så pass sent som klockan 12.40 och för mig inte förrän exakt klockan 13.00. Timmarna fram till start blev långa. Speciellt eftersom att jag valde att testa mina skidor redan före klockan 9 då vi inte fick åka på banan något mer före start. Många timmar att hinna tänka och hinna fundera på vad som väntade där ute i spåret. 10 kilometer i den fria tekniken, en teknik som jag de senaste åren dessutom inte känt mig speciellt trygg med och som jag trevande letat efter den rätta känslan i. Tekniken har inte suttit där och jag har mest ”eldat för kråkorna” som det så fint heter. Kraften har gått åt alla möjliga håll förutom i den riktning den ska och jag har mest blivit stum muskulärt.
Under lägret med klubben veckan innan hade jag dock hittat något som skvallrade om att det var på rätt väg. En känsla av att något ganska bra var på gång..

13.00.00 drog jag iväg och benen kändes ganska pigga och rappa. Fokus låg inte på några rapporter om tider överhuvudtaget utan fokus låg på teknik, teknik, teknik. De så viktiga orden (som jag behåller för mig själv) ekade i huvudet gång på gång på gång under mina dryga 28 minuter i tävlingsspåret. Även här hade jag velat åka om delar av banan igen, just för att jag känner att jag tappade ”det” just där och även dyrbara sekunder mot de andra. När jag korsade mållinjen var jag så enormt NÖJD! Jag hade ingen aning om hur långt det skulle räcka i resultatlistan. Det där nöjda kom just av att jag lyckats göra MITT lopp igen, och jag hade fanimej satt det tekniskt bättre än på många år!
Resultatet blev en nionde plats, med gott häng på topp 4!

Söndagens sprint är nog det som jag ändå kommer minnas mest från denna premiärhelg. Klassisk sprint – något som jag verkligen inte lagt någon vikt alls vid i år. Sprint har inte varit min starkaste sida på några år men eftersom att sprinten låg sist denna helg tyckte jag inte att det fanns något att förlora på att åka. Med en väldigt avslappnad inställning till det hela startade jag som nummer 17 av damerna och drog på det jag hade i kvalet. Det räckte till en tiondeplats, med flera väldigt rutinerade och duktiga sprintåkare efter mig i listan. I kvartsfinalen fick jag möta bästa tänkbara motstånd i form av två världsstjärnor i sprint. Jag lyckades kriga mig fast i deras rygg, återigen med mina ekande ”teknik-ord” på repeat i huvudet, och åka in på en tredjeplats med gott hopp om att ta mig vidare på tid. Det räckte så när som på tre-fyra tiondelar och till det sista kvartsfinalheatet innan jag tappade min semifinalplats… Helgens största besvikelse!! Jag hade, som jag skrev, inte satsat speciellt hårt på sprinten och blev mest besviken just för att jag kände att jag hade mer att ge. Jag kände mig stark, både fysiskt och tekniske, den här söndagen och det hade varit så jäkla kul att få åka den där semifinalen. Och tänka sig, det var inte alls långt bort – i en klassisk sprint!!
Resultatet är jag inte helt säker på, men jag borde ha kommit på en trettonde plats om jag räknat rätt.

Summan av denna premiärhelg är så enormt mycket positiva känslor! Jag har kunnat göra det som jag har haft så svårt för i flera år. Jag har fokuserat på mig själv och jag har lagt krutet på att påverka min egen prestation i största möjliga mån. Jag har tillåtit mig själv att ha riktigt roligt hela tiden och att bjuda på både ett skratt och ett leende ända in på start. Jag har njutit av att vara ute på skidtävling igen och jag har mått så otroligt bra i situationen.
Nu ser jag fram emot fortsättningen på säsongen och blickar framåt mot nya leenden och skratt i skidspåret! :)

10698417_816067261765989_641282206381021712_n

2 Svar på “Blickar framåt

    • Tack snälla Marianne! Jag skymtade er några gånger men man är så ”uppe i sitt” när det är tävling. Sköt om er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>