Ingen dans på rosor direkt..

Det är upp och det är ner. Näst intill alla mina tidigare lopp denna säsong, förutom sprinten i Piteå, har varit upp. Idag var det ner. Säsongens sämsta lopp kom på den första etappen av touren. Trist givetvis men samtidigt kanske ändå inte så farligt. Hade jag gjort ett sådant här lopp tidigare på säsongen, eller kanske fler sånna här lopp, ja då hade jag inte ens fått åka idag. Nu har jag 6 chanser till revansch och 6 lopp på mig att hitta det där fina flytet i min skidåkning som jag haft tidigare under säsongen. Jag vet ju att jag kan bättre än så här och jag tror och hoppas att kroppen bara behövde ett litet ”wake-up-call” efter julledigheten. Träningen under jul har känts bra och jag har svårt att tro att formen bara kan försvinna och helt gå upp i rök på bara någon vecka. Jag vill inte tro det!

3km mjölksyra var det idag. Eller nja, första 500meterna kanske mer var en känsla av…snigelfart. Det var lite som att kroppen inte alls var med i matchen. Som att den inte riktigt ville göra som huvudet sa åt den att göra. När jag är i toppform så upplever jag det just så, som att kroppen helt styrs av tankarna. Det huvudet säger att kroppen ska göra-det gör kroppen. Idag skrek huvudet: ”kööööör!!” men kroppen svarade ”neeeeej…” lite så där trögt och trevande. Hepp..

I långbacken på andra varvet var jag full i mjölksyra från höfterna och ända ut i lilltårna. Det blev en mental kamp mot mig själv för att överhuvudtaget ta mig över det sista krönet och in mot mål. Benen skrek av smärta idag, vilket ju på sätt och vis kan vara lite härligt.. Eller!?

Jag kom i mål, ganska långt bak i resultatlistan och väldigt besviken så klart. Under eftermiddagen har tankarna gått upp och ner. Besvikelse blandat med revanschlust inför kommande etapper. Besvikelse över att kroppen inte var så där lätt och pigg som tidigare och funderingar på om jag kunde ha gjort någonting annorlunda.
Nu är besvikelsen nästan helt borta, jag har glömt det här loppet och startar om min tour imorgon. Jag tänker jaga och göra allt i min makt för att klättra uppåt i listan kommande etapper.

Nu kan det bara bli bättre! :) Jag hoppas, trots denna lite halvrisiga inledning, att ni fortsätter följa med mig på vägen mot toppen av Alpe Cermis?

3 Svar på “Ingen dans på rosor direkt..

  1. Klart att vi följer dig och håller tummarna hela vägen upp för slalombacken! (Lite annat än de backarna som finns i Tierp :-)

  2. Snyggt jobbat idag! Jag tror du blir bättre och bättre för varje lopp!
    En tour passar dig fint! Ös på resten av veckan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>