image

Så har jag klarat av min första tour. Tour de Ski har, som jag tidigare skrivit här på bloggen, varit en stor dröm för mig att få åka, och nu har jag verkligen gjort det. På nio dagar har jag åkt sju tävlingar och pressat kroppen till det yttersta gång på gång på gång. Givetvis en fysisk urladdning men minst lika mycket en psykisk och mental prövning.

Inför touren hade jag inga speciella resultatmässiga mål, utan jag ville känna att kroppen svarade bra och att jag fick uppleva den där fina formen igen som jag hade under dagarna i Lillehammer före jul. Att ta mina första världscuppoäng i karriären var, om jag ändå ska vara lite resultatinriktad, det enda konkreta mål som fanns med mig när resan började den 1 januari.

Tyvärr blev dagarna efter jul lite smånervösa då kroppen visade små tecken på en antydan till sjukdom med lite nästäppa och ett tungt huvud. Jag har inte varit sjuk sedan i januari för ett år sedan och det hade ju varit rent ut sagt förjävligt om sjukdomen skulle dyka upp bara några dagar före touren..
Men, någon sjukdom bröt aldrig ut och med några dagars vila och en rejäl C-vitaminbombning klarade jag mig undan med rena förskräckelsen.

Träningen inför touren blev däremot inte helt optimal och inte alls så som jag på förhand velat ha den. Fartpass fick plockas bort och jag kunde inte göra de där sista förberedelserna på det sätt som jag brukar vilja göra dem. Men, på nyårsdagen kunde jag sätta mig på flyget mot München, helt frisk och kry.

Touren har varit upp och ner. Den där fullträffen med den härliga och lättsamma känslan i kroppen kom tyvärr aldrig, trots att jag ändå känner mig ganska nöjd med några av etapperna.

Efter en dålig prolog i Oberstdorf lyckades jag åka upp mig rejält på jaktstarten och det klassiska distansloppet dagen därpå. Kroppen kändes bra uppför men det där sista trycket i stakningen fanns inte och de flacka delarna av banan blev slitsamma.

I Val Mustair gjorde jag en helt okej sprint, med mina mått mätt, men tyvärr räckte det inte till vidare avancemang.

Första etappen i Toblach blev en rejäl besvikelse med ett riktigt dåligt klassiskt lopp från min sida där ingenting stämde. Med lite distans till det hela och efter en utvärdering åkte jag helt enkelt inte skidor speciellt bra, rent tekniskt, den här dagen och det berodde antagligen på lite för mycket anspänning och vilja att verkligen prestera. Jag glömde helt enkelt bort att ha roligt och njuta av stunden och satte istället alldeles för hög press på mig själv, vilket oftast inte slutar speciellt bra..

På jaktstarten dagen därpå bestämde jag mig därför för att strunta i allt vad resultat och placering hette och bara åka skidor så fort jag kunde och se till att ha roligt där omkring. Utan press och utan förväntningar och förhoppningar. Genast gick det mycket bättre igen och jag gjorde en bra etapp i den väldigt ”stimmiga” och hetsiga vågstarten där mycket energi gick åt för att söka positioner och ligga långt fram i klungan. På denna etapp nådde jag dessutom mitt enda resultatmässiga mål med touren, jag tog mina första wc-pinnar! :)

De sista två etapperna gick i Val di Fiemme och bestod av en masstart i klassisk stil och den så omtalade Final climb uppför monsterbacken Alpe Cermis.
Milloppet på lördagen blev en rejält slitsam historia med en bana som var betydligt längre än den mil som programmet utlovade i ett tungt före med närmare 12 plusgrader.. Kroppen kändes helt okej den här dagen även om det var ordentligt tufft! Skidorna fungerade bra uppför men tyvärr hade vi kanske inte det där ”supersurfet” utför vilket gjorde att ingenting kom gratis. Det är många saker som ska klaffa för att fullträffen ska komma och tyvärr saknades kanske en av dessa faktorer denna lördag. När jag kom i mål var jag helt slut, både fysiskt och psykiskt. Huvudet dunkade, magen skrek av smärta och jag var totalt utpumpad. Det mest logiska borde vara att kroppen behöver och vill ha mat och dryck efter en sådan här utmattning men faktum är att det inte finns något svårare än att äta och dricka efteråt. Det tog emot att stoppa i sig mat på kvällen, men genom små och täta mål lyckade jag ändå skapligt.

Kroppen hann ändå tyvärr aldrig riktigt återhämta sig inför den sista etappen och Final climb igår. Det lopp som jag så länge sett fram emot blev därför en rejält smärtsam historia där huvudet fick mana på och pusha kroppen hela hela tiden. Känslan i mina ben i Alpe Cermis går inte att beskriva med ord. Det var en kamp mot mig själv och mot den brutala smärtan för att överhuvudtaget ta mig upp till målet. Trots att jag älskar att åka skidor skulle jag nog beskriva gårdagens etapp som helt fruktansvärt hemsk! Men, idag har jag ju glömt den där smärtan och förstår inte att det faktiskt kunde göra så ont. Jag vill prova den där backen igen! För så hemskt farligt var det väl inte!? Eller!?

I det stora hela är jag både nöjd och missnöjd med min första Tour. Det finns många saker jag skulle vilja göra annorlunda och bättre om jag får chansen igen. Jag fick aldrig till det där pangloppet där jag fick känna ”yes, där satt den..!!”. En känsla som man verkligen vill uppleva när det gäller på riktigt!

Men, jag tar med mig SÅ MYCKET positivt från den här resan. Jag har fått tävla mot bästa tänkbara motstånd. Jag har fått vara ute och resa med ett av världens bästa landslag och sett hur det går till i världscupsammanhang och i ”hetluften”. Jag har fått enormt fin stöttning av ledare, vallare och andra aktiva som har lärt mig massor av nyttiga saker för framtiden. Jag har tagit mina första världscuppoäng i karriären . Och sist men inte minst – jag har klarat av att genomföra en hel Tour de Ski med allt vad det innebär där jag tillslut hamnade på en 27e plats.

Så sammanfattningsvis är jag mer nöjd än missnöjd med denna resa. Och givetvis vill jag uppleva detta igen och göra mitt nästa Tour de Ski till något ännu bättre! :)

2 Svar på “

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>