Jag blir mer och mer frälst..

Förra helgen åkte jag Årefjällsloppet. 47km i kuperad terräng och avslutningen i SkiClassics. Ett lopp som kortades ner från 75km till 47km pga snöbrist i Årefjällen. Loppet startade och gick i mål i Vålådalen och hade en tuff bansträckning med närmare 1000höjdmeter att plocka om jag inte helt misstar mig?
Årefjällsloppet blev mitt första långlopp på länge och ärligt talat har jag överlag inte åkt speciellt många lopp över 3mil tidigare. Jag valde att åka loppet med fästvalla, vilket de flesta damer gjorde. Jag är OTROLIGT imponerad över Britta och Lina som stakade! Att de kan göra det så fort och att de orkar stå och nöta stakning under närmare 2:30h i den terrängen är starkt, otroligt starkt!

Jag är nöjd med mitt Årefjällslopp. Jag hade absolut inte bergfäste under skidorna och kunde inte åka avslappnat i backarna, men det var det inte speciellt många som kunde. Att småspringa, saxa och staka uppför fjället var tufft och slitsamt, men jag tycker att jag höll ihop mitt lopp bra och slutade på en tiondeplats. Efter målgång kände jag så otroligt mycket glädje. Det är en fantastisk stämning på ett långlopp. Elit tillsammans med motionär tävlar mot och med varandra. Alla kämpar på efter sina förutsättningar, och alla har inte målet att vinna – utan i många fall bara att ta sig i mål. På något sätt känns stämningen så lättsam, trots att det hos många är blodigaste allvar och en kamp om värdefulla poäng i SkiClassics-cupen, äran att vinna och stora mängder prispengar. Att Årefjällsloppet avslutades med en fantastiskt rolig bankett och kväll (natt) i Åre, gjorde ju inte att mitt leende var mindre när jag lämnade Jämtlandsfjällen på söndag förmiddag. (Även om jag mest sov på resan hem… ;) )

Idag har jag fyllt på mitt glädjekonto ännu lite mer. Ännu ett långlopp och ja, jag blir som rubriken säger bara mer och mer frälst i detta sätt att tävla på skidor.
Idag avgjordes Pilgrimsloppet mellan Högvålen och Lofsdalen. Om stämningen på Årefjäll var lättsam så är det här ännu mer avslappnat. Påskfirare, fjällsemesterfirare, tävlingsåkare av yttersta elit, motionärer, ung som gammal, alla åker! Några för att tävla om prispengar, andra för att få en fin skidtur över fjället. Är inte det fantastiskt!? :)

För min del blev det första gången jag åkte ett lopp på blanka skidor – alltså stakade mig igenom alltihop. Dagens bansträckning var inte i närheten av så kuperad som den förra helgen, och när stora delar av loppet är i lätt medlut ner mot Lofsdalen föll beslutet på stakning. Jag hade riktigt bra skidor uppe på fjället där det var kall nysnö, drivsnö, som låg i spåret. Kroppen kändes dessutom stark och pigg uppför i stakningen. Stakning där det går lätt har aldrig riktigt varit min starka sida då jag har svårt att hitta träffen och få bra driv, men detta är något som jag definitivt kan utveckla. :) Jag hängde inte riktigt med Jennie ner mot målet och slutade på tredjeplats idag. Laila Kveli vann helt överlägset och än en gång blev jag imponerad över hur fort en tjej som inriktat sig på långlopp kan staka! :)

Nu stannar jag i Lofsdalen med mamma och pappa över påsk. Skidturer på fjället, solsken, solgropar, picknick, kaffe i termos.. ja men ni hör ju!! NU mår man!! :)

P1030464
Efter målgång

P1030459
Spurten Pilgrimsloppet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>