Andra dagen och solsken

Eftermiddagspasset igår blev riktigt fint. Benen kändes fräscha de dryga två timmarna vi var ute och skejtade. Det kändes lixom så där som att jag dansade fram trots att det bitvis var rejäl motvind.
Att åka skejt på rullskidor med dansande ben är kul. Det är som så enkelt, rytmiskt och följsamt. Jag gillar den känslan.

Imorse efter frukost skulle vi ut på ett löppass i distanstempo. En tur som skulle vara mellan 2 och 2.30h lång. Planen var att ta oss ut på en led som till sist skulle nå fyren Cap Formentor. Håkan släppte av oss en bit upp i första stigningen och vi började jogga ut på leden. I ungefär 27.5meter… Sen var den borta. Vart är stigen!? Vart tog leden vägen!? Vart ska vi?
Vi började se oss omkring bland de karga landskapet som bestod av snåriga buskar och vassa stenar.
Enligt oss skidåkare är uppför alltid bra, så vi började traska uppför. Upp på en topp där vi hittade en asfaltsväg och fortsatte uppför, tills den tog slut. Jaha!? Nudå!?

Vi visste ju åt vilket håll vi skulle men någon led hade vi inte sett skymten av. Att vända var inget alternativ, envisa som vi är, så istället började vi gå utför. Återigen obanat bland vassa stenar, buskar som rev oss på benen och grus där vi hasade utför.

En timme senare hittade vi återigen en liten väg. Och i en knapp timme höll vi oss faktiskt till vägar och stigar och hade hyfsad koll på vart vi var och hur vi skulle ta oss ut mot Cap Formentor.

En låst grind längs leden som var den rätta gjorde dock att vi tog fel beslut, igen, och hamnade nere vid en liten strand i en havsvik.
Envisa som vi är var det tydligen återigen inget beslut att vända, utan istället skulle hajken fortsätta. ;) Ut längs klippor där vi klängde oss fast vid klippkanten med havet 10 meter längre ner. Bort mot en ”stig som säkert skulle ta oss runt udden”.. Eller!?

En timme senare hade vi återigen klättrat genom snåriga buskar, över branta och vassa stenar och var tillbaka ute på vägen, max två kilometer bortanför den grind som var så svår att ta sig igenom..

Förmiddagens pass var ett äventyr och mina ben ser ut som stryk med rivsår och skrubbade knän. Men, vi var ju ute på hajk, och solen sken ju på oss trots allt! :D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>