Äkta hjältar.

I förrgår kväll publicerades ett klipp på facebook. Ett klipp från Betson där de hyllar några av Sveriges ”Äkta hjältar” inom idrotten. Ett initiativ där stora idrottsstjärnor hyllar personer som betyder och har betytt mycket för dem i deras utveckling och vardagliga välmående även utanför idrottsarenan. Eldsjälar, personer som bryr sig och som förstår att idrott handlar om så mycket mer än att bara träna mest för att bli bäst. Igår var det Sanna Kallur, som på ett mycket rörande och fint sätt, hyllade sin tränare Tobbe Eriksson. Tobbe som arbetar i de lokaler där även jag, och vi andra aktiva på DSA tränar, och som faktiskt har haft ett finger med i spelet även under min utveckling denna sommar, även om det är ett litet finger. ;) Klippet kan du se HÄR.

Jag tänkte därför i detta inlägg hylla mina hjältar och uppmärksamma de personer som betyder mest för mig just nu inom ramen idrott och för min utveckling mot världseliten i längdskidåkning. De största hjältarna av de alla är givetvis, utan tvekan, min familj, min mamma, pappa och storebror, personer som har betytt och betyder A B S O L U T och otvivelaktigt allra mest för mig inom alla ramar, men även för min idrottsliga utveckling. Utan mamma och pappa hade jag A L D R I G varit där jag är idag. Utan deras stöttning och deras engagemang hade jag aldrig haft möjligheten att få resa land och rike runt på skidtävlingar och träningar sedan jag var liten. Utan deras kramar hade jag aldrig rest mig efter misslyckade resultat och utan deras hyllningar hade framgångarna inte varit hälften så roliga. Mamma och pappa har alltid varit väldigt mån om att se människan Helene före idrottaren och det har fått mig att förstå att idrott inte är allt och att det är okej att misslyckas. Men de har också fått mig att vilja nå framgång, och fått mig att kämpa på, bita ihop och se ljuset i tunneln många gånger. Envisheten har jag, och det är definitivt något som jag fått från både mamma och pappa.. ;)

Annika, min tränare sedan ett knappt år tillbaka är, precis som sin sambo Tobbe Eriksson, en äkta hjälte. Annika är omsorgsfull och bryr sig om människan Helene på ett sätt som jag är otroligt tacksam för. Utöver den hjälp jag får med träningsbiten har Annika förmågan att peppa, stötta och få mig att se det positiva även i saker som kanske inte riktigt blivit som jag tänkt. Hon får mig att se på idrotten ur ett vidare perspektiv och hon får mig att utvecklas som skidåkare och person på ett spännande sätt.

Åsa, min mental coach. Den fantastiska ”häxan” som verkar kunna läsa mina tankar. Hon som ringer till mig två minuter innan jag har tänkt att lyfta luren till henne. Hon som tar upp samtalsämnen som jag gått och funderat på tidigare under dagen men inte vet hur jag ska lägga fram. Åsa är verkligen en hjälte ur den synvinkeln att hon, på något sätt, kan få mig att säga saker till mig själv och på så vis fatta kloka och genomtänkta beslut åt mig själv.

Sist, men inte minst, måste jag nämna nytillskottet i min fantastiska skara hjältar och personer som stöttar mig – Daniel. Maken till glad, inspirerande, motiverande och genomsnäll människa får man leta efter. Daniel är den hjälte i min skara stöttande personer som får mig att sprudla av energi och verkligen inspireras till utveckling och fortsatt träning. Ett träningspass tillsammans med Daniel är, trots ett antal timmar nötande av teknik, en riktig energiboost.

Ni betyder massor för mig allihop, TACK för att ni är ni! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>