Det var kul så länge det varade..

Sedan sist har jag haft fantastiska veckor med julfirande, massor av skidåkning blandat med god mat och gott sällskap i Bruksvallarna. Att få komma till vintern i Bruksvallarna under julhelgen var helt fantastiskt och en stor lättnad för både kroppen och knoppen. Det tar på psyket att snurra runt runt på en kort konstsnöslinga, men väl på plats i Bruksvallarna talade även kroppen om hur mycket det tar på fysiskt. Korta slingor innebär ofta ganska orytmisk skidåkning. En kort backe upp, lite stakning, en kort backe ner och så upp igen. Ingen riktig harmoni i åkningen och ofta mycket folk att ta hänsyn till som ibland kan göra åkningen ganska spänd och kantig. Att ha milslånga skidspår, där man kan åka avslappnat, kontrollerat och rytmiskt är mer skonsamt, och gjorde därför att varken kropp eller knopp blev speciellt sliten trots många timmar på skidorna under de fyra dagar vi var i Bruksvallarna. Timmarna bara flög iväg, och långpassen, som blev både 3 och 3,5 timme långa kändes som ”a piece of cake”. ;)

Nyårsfirandet blev lugnt och i helgen var det ÄNTLIGEN dags för tävlingspremiär på klubbens egna arrangemang Morapinglan. Nästa två månader hade gått sedan min tänkta tävlingspremiär i Bruksvallarna, men med värsta tänkbara otur åkte jag ju på en magsjuka dagen före premiären och sedan en förkylning till Sverigecupen i Idre och den skandinaviska cupen i Finland.
Som jag hade sett fram emot att få göra premiär med allt som hör där till. Morgonjoggen före frukost, skidtester, uppvärmning och de mentala förberedelserna – ja allt!

Tävlingshelgen började med 5km fristil på en relativt lätt och platt bana i Hemus. 3 varv på en 1,6km-slinga gjorde dessutom att de 5 kilometrarna inte var riktigt så långa, och åktiden skulle antagligen bli ganska kort. Uppvärmningen kändes bra och benen kändes lätta och pigga. Det skulle verkligen bli roligt att pressa kroppen till det yttersta igen, och försöka åka runt tävlingsbanan så fort som möjligt.
Första varvet blev dock ganska stressat och jag fick inte riktigt något flyt i åkningen som blev både orytmisk och ibland lite stapplig. Varv två var något bättre och sista varvet faktiskt klart godkänt och utan stress. Visst kände jag att det fanns mer att hämta med mer tävlingsfart och tävlingsvana i kroppen, men jag var i det stora hela nöjd med mitt genomförande när tävlingen var över, och framförallt; det var SÅ ROLIGT att få känna adrenalinet och tröttheten spruta ut i kroppen igen efter första genomförda tävlingen för säsongen.

IMG_7653
Bild: IFK Mora SK

Igår var det klassisk jaktstart som stod på programmet. På en återigen lätt bana var frågan om man skulle gå med fäste eller välja att staka sig runt. Med tanke på den skandinaviska cupen i Östersund nästa helg valde jag dock att gå med fäste för att få en bra genomkörare inför den tävlingen och samtidigt få utnyttja den kapacitet som finns i benen.
Kroppen svarade inte lika bra igår, och jag gjorde tekniskt sätt inget perfekt lopp. De korta springbackarna i Hemus gör att jag har en tendens att springa på skidorna istället för att glida ut, och det påverkar hela mitt rörelsemönster, både i diagonal och i stakning. Jag åker helt enkelt inte bra skidor när jag blir så där stressad, vilket är något jag måste öva in och bli bättre på. Antagligen är det något som hänger ihop med tävlingsvana och rutin, och något som kommer att komma mer och mer ju fler lopp jag får i kroppen. Jag hoppas det!
Jag höll undan för de jagande tjejerna och kunde därmed vinna Morapinglan 2016, vilket alltid är en bonus. :)

På eftermiddagen efter tävlingen kände jag mig oerhört trött, och det inplanerade återhämtningspasset efter loppet hade jag ingen som helst lust till. Istället la jag mig och sov i drygt 1,5timme och när jag vakande kände jag en olustig känsla i näsa och huvud..

Imorse när jag vaknade är jag återigen dyngsnorig och tung i huvudet och en ny förkylning är ett faktum.
Min kropp och mitt immunförsvar verkar inte alls vara i balans då sjukdomarna avlöser varandra just nu. Extremt tråkigt och deppigt. Det positiva är att det bara sitter i näsan, och att jag varken har halsont eller feber. Förhoppningsvis kan det gå över ganska fort, men just nu vågar jag inte hoppas på någonting utan försöker se ”här och nu” och inte tänka på dagarna framåt. Att tänka på att det är skandinavisk cup i helgen gör mig stressad, och stress är antagligen det minsta min kropp behöver i det här läget. En dag i taget så får jag helt enkelt se hur det utvecklar sig. Om jag står på startlinjen i helgen är det en bonus, och nej, det här är onekligen inte vara min säsong så här långt.. :(

IMG_7658
Bild: IFK Mora SK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>