Skinnarloppet

IMG_7868

Skinnarloppet, det sista loppet i Björn Dählie Ski Challenge och ett mycket anrikt och prestigefullt lopp med en lång historia bakom sig. Många storfräsare har vunnit Skinnarloppet och det märks att tävlingen har en stor betydelse för många, inte minst i arrangörsklubben och byn Malung.

Efter lördagens snöfall hade arrangörerna fått till en mycket fin bana som mätte 15km. Relativt hårda och fina spår på den längsta slingan hittills i långloppscupen. En slinga som vi åkte tre varv och som var ganska kuperad med en hel del branta backar i ”Hemus-stil” fast något längre och mer ihållande.

Med två segrar i de tidigare loppen som jag åkt i långloppscupen ledde jag totalen inför gårdagen och åkte med den gula ledarvästen. En ledarväst som jag givetvis hoppades få behålla och därmed också ta hem totalcupen.

Vi damer startade 10.30, en halvtimme före herrarna och tillsammans med de motionärer som skulle åka 15km. I spåren runt stadion, där alla värmde upp och testade skidor var det blankt i spåret, men med en temperatur på någon minusgrad och kall nysnö vid sidan av spåret var det lite lurigt och svårvallat. Jag hade bestämt mig för att åka med fäste om det inte var alltför svårvallat, dels för att jag hade åkt två tävlingar i dagarna innan och för att jag hade hört att banan var så pass kuperad och med rejält branta stigningar – något som jag ännu inte riktigt trodde att jag skulle behärska bättre på blanka skidor.

Det var preciiiis på gränsen till att det fäste som vi la på skidorna ville frysa i, men också lika nära att det ville småsläppa. En hårfin gräns alltså och inför start var jag ganska nervös att skidorna inte skulle fungera. Troligtvis skulle det ligga en liten hinna av nysnö i spåret på mitt första varv, eftersom vi startade först av alla och skulle åka i orörda spår längre bort på banan. Ju längre loppet gick skulle det antagligen bli allt mer blankt i spåret och det skulle bli svårare och svårare att behålla fästet.

Inför start hade jag en ganska tydlig plan om att inte dra för mycket på det första varvet, utan istället ligga i rygg och låta någon annan ta den nysnö som låg i spåret och försöka spara så mycket energi som möjligt. Starten gick och jag la mig i rygg på Ulrika Persson i början. Efter någon kilometer åkte en kille i motionsklassen upp på sidan om oss och tog täten i spåret bredvid. Jag valde att åka i hans rygg och plötsligt hade jag en liten lucka ner till de andra damerna.

IMG_7873
Foto: Björn Dählie Ski Challenge facebooksida

I den ryggen låg jag i kanske 8-9kilomter på varv ett och det kändes lugnt och kontrollerat. I en av de branta knixarna påväg tillbaka mot skidstadion gick killen ut och saxade medan jag kunde gå rakt upp i spåret. Jag fick en liten lucka och kom samtidigt på att jag kanske, K A N S K E, med lite flyt skulle hinna få rygg på herrarna, som startade med en 3km lång slinga, när de startade klockan 11 och jag gick ut på mitt andra varv. Jag fortsatte därför att åka på i mitt tempo och fick en lucka även ner till killen. Ingen forsering på något sätt utan kontrollerad skidåkning.

Påväg in mot skidstadion och varvning insåg jag att jag var några minuter för sen för att få rygg på herrarna, och att jag istället skulle varva i princip samtidigt som de sista motionärerna…
Jag tog hem spurtpriset vid 15km och påbörjade varv 2. Ett varv som skulle bli ett virrvarr med spårbyten och motionärer.

I spåret gick det nu lätt, medan den nysnö som låg mellan spåren sög tag rejält i fästvallan under skidorna. Att försöka få alla motionärer att flytta på sig ur spåren var ju ingen idé, då det dessutom bara fanns två spår att åka i. För att passera fick jag istället åka mellan spåren, då med maximal insats för att ta mig om, hoppa i spåret och ta lite fart i de meter där spåren var fria för att sedan hoppa ur och tokspringa uppför backarna. I uppförsbackarna var det lättast att passera stora klungor av åkare. I utförsbackarna helt lönlöst att försöka.

Ju fler jag passerade desto glesare blev det i leden och ju längre kunde jag åka i spåret mellan spårbyten. Ju längre fram i ledet av åkare jag kom, desto mer uppfattade de faktiskt ATT jag kom och allt fler flyttade på sig och ropade framåt i ledet – ”håll höger, första dam kommer”.
Ibland kanske jag agerade lite väl framfusigt, och i så fall ber jag om ursäkt. Jag försökte sköta det snyggt, men i stridens hetta är det inte alltid så lätt, och ibland kanske jag klev ner i spåret lite väl tight inpå de åkare jag hade passerat.

Det sista varvet var det som gick absolut smidigast och det som jag kände att jag kunde åka bäst skidor. Fästet började tryta lite i de blanka spåren, men jag fick fast skidorna skapligt och kunde ta mig i mål som första dam. Väldigt ärofullt och roligt att kunna titulera sig som segrare i Skinnarloppets damklass 2016! :D

IMG_7871
Foto: Björn Dählie Ski Challenge facebooksida

I och med min seger igår samlade jag på mig ytterligare 50 poäng i långloppscupen och kunde ta hem totalen i Björn Dählie Ski Challenge 2016! Inspirerande att få med mig så positiva minnen av ännu ett långlopp och härligt att kroppen ville vara med mig ännu en söndag (precis som de tre senaste) trots att helgen varit minst sagt intensiv. Att ladda upp med två race, fredag kväll och lördag förmiddag, dagarna innan ett långlopp är kanske inte optimalt, men det verkar ju ha fungerat den här gången och det är något som jag tar med mig som ett tecken på att kroppen är pigg och med på noterna just nu. :)

IMG_7876
Foto: Nisse Smith, Dalarnas tidningar

Framöver väntar en otroligt spännande period. Vasaloppsveckan närmar sig med stormsteg, något som i sig är väldigt speciellt och roligt, och i år kommer jag att åka både Tjejvasan och Vasaloppet. De två kommande veckorna kommer därför att bestå av lagom mycket träning, energipåfyllnad och vila – framförallt under nästa vecka då alla depåer ska fyllas rejält inför det kraftprov som väntar mig mellan Sälen och Mora på söndagen den 6mars.

Avslutningsvis vill jag rikta ett STORT tack till Malungs IF och organisationen kring Skinnarloppet 2016. Ett strålande fint arrangemang som jag garanterat kommer tillbaka till under kommande år.

Värt att notera är även att Moras herrar dominerade Björn Dählie Ski Challenge i år och tog hem plats ett, två och tre i totalen!! Ett extra GRATTIS till Andreas som var strået vassare än de andra och vann. :)

2 Svar på “Skinnarloppet

  1. Du verkar vara i en grym form. Att passera åkare mellan spåren och tokspringa i uppförsbackar låter som du tränar intervaller under ett långlopp. Sen låter det som sista varvet var det bästa. Glömde du bort att bli trött? Du var verkligen en riktigt värdig segrare i årets Skinnarlopp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>