Birkebeinerrennet – upp till himlen och ner igen.

Knappt två veckor efter Vasaloppet var det så i lördags dags att testa kroppen på riktigt igen, och det med stark betoning på PÅ RIKTIGT! Birkebeinerrennet skulle visa sig bli ett rejält kraftprov, något som jag var ganska lyckligt (??) ovetande om före start.

Jag hade testat både medicin och kropp på några intervallpass under veckan med positiva besked. Ingen vidare form, men ändå positivt i den mening att jag kunde trycka på och få upp andning och flås rejält utan att drabbas av hyperventilering eller känning av astman. Ännu ett tecken på att kroppen antagligen inte hunnit vänja sig med den nya medicinen när jag drog iväg på min 9milatur mellan Sälen och Mora.

I fredagsmorse åkte vi från Mora mot Elverum och Rena för att testa lite av banan från Skramstadsaetra och uppöver mot toppen på första stigningen. Direkt från start, 12km nästan konstant uppför. Det var varmt och blött i spåren så skidtester blev inte relevanta utan vi valde att gå på tidigare erfarenhet och känsla när det gällde skidval. En chansning, men inte mycket att göra när vi kom till Norge så pass sent inpå tävlingen.

8 klassiska spår i bredd. Som autobahn i längdskidform, sluttande uppför på gränsen mellan stakning med frånskjut och diagonal om man valt att gå med fäste, kilometer efter kilometer med några brantare backar som bröt av den konstanta lutningen upp mot toppen av det första fjället. Verkligen en mäktig syn!

IMG_8053

Med tanke på att Birkebeinerrennet har en totalstigning på drygt 1000 höjdmeter valde jag att åka med fäste, precis som i princip alla andra damer, förutom två riktigt starka tuffingar som valde att staka.
Det är extremt imponerande och motiverande att dessa två faktiskt väljer att gå för att staka, och också lyckas bra med det!! Britta på en fjärdeplats och Lina precis utanför topp tio. De visar att det går, och att det är möjligt att genom bra och hård träning faktiskt prestera otroligt bra även som dam att använda överkroppen som främsta redskap i skidåkningen. Tack för den inspirationen!

Kvart i åtta gick starten och jag hade bra fäste uppför första backen och tyckte att åkningen fungerade okej. Jag kände mig inte helt pigg och fräsch, men kunde ändå driva på skapligt uppför de första 9 kilometerna och banans första vätskekontroll. På toppen av första stigningen låg jag på en placering omkring 10-12 och kände mig ändå hyfsat fräsch. I stakningen får jag det fortsatt dock inte riktigt att stämma och jag får slita ganska ont på de platta partierna. Upp emot Raudfjellet blåste det rejält och motvinden var tung att bemästra. Klistret under skidorna sög tag i den lilla kallsnö som la sig i det annars ganska blanka spåret och det gick mycket lättare att stå bredvid spåret. Men när motvinden slår emot, skidorna inte går sådär riktigt lätt och man helst vill använda benen lite då och då är det mer bekvämt att ändå åka i spåret..

IMG_8057
Foto: Ski Classics

Ner mot Kvarstadammen och 27km-passeringen började jag bli trött. Stakningen bet inte riktigt och jag hamnade lite i ingenmansland. Herrtäten passerade i en rasande fart och klungorna susade om mig i utförslöporna. Jag visste att det skulle börja stiga på igen efter spurtpriset vid kontrollen och såg fram emot att få börja använda benen igen och kunna diagonala uppöver mot Midtfjellet.
Men, i den stigande temperaturen och i solen som stundtals låg på i spåren hade mitt fäste försvunnit och det bara slant under fötterna på mig. Jag försökte att åka lite kortare och trycka ner skidorna men det var lönlöst. Stakning med frånskjut gick stundtals okej, men i de branta backarna fick jag gå utanför spåret och saxa för att få fast skidorna om jag inte ville staka upp. Samtidigt som skidorna slutade fästa blev jag också väldigt, väldigt, VÄLDIGT trött! Kilometerna upp emot toppen på Midtfjellet var fruktansvärt jobbiga! Ja, kanske de jobbigaste jag åkt någonsin!? Jag försökte att sörpla i mig extra sportdryck och tog även en gel för att få tillbaka energin, men upp i den sista branten tvingades jag i princip GÅ för att orka upp..

Den coca-cola som helt oväntat räcktes emot mig på toppen av Midtfjellet, där Johan Edin plötsligt dök upp på fjället, var himmelsk! Det var nog bannemej den godaste coca-cola jag någonsin druckit!

Jag kämpade vidare mot Sjusjœen där jag fick lite mer coca-cola och såg med stor förtjusning fram emot ”de lättåkta sista 12km mot mål” som nu väntade. Pyttsan! En backe till, lite platt, en backe igen och sedan bar det iväg utför, och jodu – då gick det UTFÖR! I säkert 55-60km/h på sina ställen och med tvära kurvor och branter där man inte hade en aning om vad som väntade. De lättåkta sista 12km gick onekligen fort, men det var ändå ingen speciellt avslappnad fartställningsåkning där benen fick vila.
När jag passerade skylten med 3km kvar till mål ville jag gråta en skvätt av trötthet. Några tjejer passerade mig påväg ner från Sjusjœen utan att jag förmådde att hänga på. Jag hade helt enkelt inte krafter till det utan drömde bara om den där hägrande målportalen. Mina ben värkte, mina armar värkte och jag började ana en darrande krampkänning både här och där..

Att korsa mållinjen och få luta sig över stavarna var en blandning av yrsel och lättnad! Jag var trött, extremt trött. Resultatet var inget att hurra över, med en 19e placering, men jag var ändå otroligt nöjd och lättad. Andningen fungerade igen!!

Som jag tidigare skrev har formen inte känts speciellt bra efter den där söndagen i Vasaloppsspåret, men då är det väl så då.
Hälsan är trots allt det viktigaste och som det kändes i lördags så är jag redo för fler utmaningar snart igen och jag är inte speciellt rädd för att det ska sluta med ambulans eller skoter från spåret.

Vasaloppet kommer igen, Birken kommer igen – och nu vet jag vad som väntar mig mellan Rena och Lillehammer nästa år. 54 tuffa, utmanande, kuperade men framförallt fantastiskt vackra och härliga kilometer skidåkning. Nästa år ska jag försöka njuta mer av omgivningarna, något som jag ärligt talat inte hade krafter att se så mycket av denna gång.. ;)

IMG_8054

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>