Ännu en solskensdag.

I söndags fyllde en av mina allra finaste vänner 30 år. En vän som jag haft så mycket roligt tillsammans med. Som jag skrattat så jag nästan kissat på mig eller fått kramp i magen av tillsammans med. Oftast har det varit på träningsläger eller på skidtävlingar där vi varit värsta konkurrenter ute i skidspåret men sedan haft otroligt roligt tillsammans efteråt. En sådan där vän som alltid finns där, no matter what, och som det känns naturligt att träffa trots att vi inte setts på månader eller ibland halvår.
Mikaela bjöd in till en fantastiskt härlig helg på Grönländarens vandrarhem mellan fredag och söndag där det var en underbar mix av familj, släkt och vänner som firade hennes 30årsdsg.

I lördags drog hon ut oss på en liten skidtur mot andersborg uppe på fjället ovanför Tänndalen. Underbart tyckte vi som har skidåkningen i blodet, medan andra kanske inte var lika lyriska.. ;)
Alla kämpade på riktigt bra och njöt av korvgrillningen i solskenet innan vi skidade tillbaka hem igen. Solen gassade på oss från klarblå himmel och det var återigen så där sjukt magiskt på fjället.

image

image

På kvällen, efter lite afterski mot husväggen, bjöds det på en underbar middag och härligt umgänge tillsammans. TACK fina Mikaela för en härlig helg!!

Innan vi styrde kosan hem mot Mora och Falun på söndagen hann jag tacka fjället en sista gång med ännu en solskenstur. Definitivt säsongens sista, vilket känns riktigt tråkigt. Jag har under den här våren verkligen bestämt mig för att söka mig till fjällvärlden nästa vår. Hitta mig ett jobb någonstans, antingen i Funäsdalsfjällen eller Åre, och verkligen utnyttja dessa magiska tränings- och skidåkningsmöjligheter som erbjuds under april och maj.

Jag har alltid tyckt att det är synd att säsongen ska dra igång i november när snön lyser med sin stora svarta frånvaro, när vi snurrar varv på varv på en kort kilometerlång slinga för att få skidvana, och att sedan avsluta säsongen när skidåkningen är som allra finast.
Varför finns det inga som arrangerar tävlingar i de svenska fjällen april ut? Varför ska vi sluta träna och tävla i början av april för att hinna ha återhämtningsperiod och vila när skidåkningen på sina platser är som allra finast? Allt för att komma igång med träningen den 1a maj och plocka fram rullskidorna..?
Givetvis förstår jag om folk är less på tävling, mätta på att vara i form och försöka prestera, framförallt kanske vi som bor mer söderut i Sverige och inte längre har snö att träna på, men om vi jagar snö i oktober och november känns det väl inte helt orimligt att göra detsamma i april? Eller?

Någon lugn vecka till väntar med lite mer fokus på jobb och lätt träning innan det drar igång igen. Jag är ärligt talat inte speciellt sugen på att plocka fram rullskidorna ännu, men när jag väl gör det kommer det återigen att vara mina rosa rullskidor från Elpex som jag kommer att åka på. Till min stora glädje och tacksamhet vill Elpex fortsätta hjälpa mig på min väg mot världseliten. TACK ! :D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>