Premiärvecka.

Vecka 17 och säsongen 2016/2017 års första träningsvecka. Verksamheten på DSA startar imorgon, måndag vecka 18, men redan under veckan som gått har jag hunnit smygstarta med några av de aktiviteter som nu ska dras igång på allvar. I torsdags gjorde jag premiär på skaterullskidorna och igår både i orienteringsskogen och på de klassiska rullskidorna. Det kan vara bra att vänja kroppen lite lätt innan hårdkörningen drar igång igen, för i år kommer det sannerligen att bli en rivstart direkt. 3 timmar crosspass med rullskidor klassiskt och löpning inleder träningsåret imorgon och det kommer säkerligen att kännas på i kroppen.
Jag var ärligt talat inte speciellt sugen på att dra igång med rullskidåkningen ännu, men det var faktiskt helt okej. Roligare än vad jag hade förväntat mig. Det fungerar ju trots allt inte att BARA springa varje dag så här under våren. Benen fixar inte det och variationen behövs.
Drömmen vore ju som sagt att bo i fjällen och kunna fortsätta åka skidor längre in på våren, och den drömmen tänker jag försöka göra till min verklighet nästa år.

Igår var jag alltså utanför Avesta och gjorde orienteringspremiär. 4,5km medeldistans i ett detaljrikt och fint område gjorde premiären väldigt intensiv och rolig. Jag tycker att jag skötte premiären väldigt bra, förutom en GROV bom på kontroll nummer 6. Fem till fem och en halv minut sprang iväg där och ja, ni hör ju själva att det inte räcker till. Jag slutade åtta, 4.30min från seger, vilket alltså säger endel om att loppet var bra förutom den stora bommen på första halvan av banan.
Det känns iallafall bra att ha gjort en tävling före 10mila om knappt två veckor. Där väntar två lopp, först en sträcka i damstafetten och sedan även sista sträckan i herrarnas på söndagen. 16.6km fågelvägen.. Det blir en utmaning det!

Jag kommer tyvärr inte hinna tävla mer innan 10mila på grund av att jag jobbar både lördag och söndag nästa helg, men jag får försöka se till att träna några pass med karta så tror jag nog att det ska gå bra. Löpstyrkan finns där, det gäller bara ta det lugnt och metodiskt och inte springa fortare än vad huvudet klarar av att tänka och läsa kartan.

Idag har jag en lugn och skön vilodag. Benen värker lite lätt efter gårdagens tävling, precis som sig bör.
Det är ovant att springa fort i obanad terräng och det ställer sannerligen höga krav på både ben- och bålstyrka. Otroligt bra träning alltså! Att det dessutom är så förbaskat roligt och att tiden går otroligt fort när man är därute i skogen gör ju orienteringen till en fantastisk intervallform. Tufft muskulärt för ben, mage och rygg, pulsen är konstant hög – ja idag så hög som uppe i A3 i hela 39 av 42 minuter samtidigt som tanken på att det är jobbigt och tufft inte överhuvudtaget existerar under loppets gång för att huvudet går på högvarv för att läsa kartan. Häftigt!

Och tänk – det är redan 1 maj! Jag förstår inte hur fort tiden går..

Ha en härlig söndag fina du. Vi hörs väl igen!? :)

IMG_3366
Mina bästa träningskompisar ett antal månader framöver..

Ett svar på “Premiärvecka.

  1. Jag förstår inte hur det går till springa i obanad terräng som orienterare gör utan att vricka fotlederna av sig . . .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>