Tro.

För att lyckas måste man tro på det. Det spelar ju ingen roll hur hårt du arbetar eller hur mycket du kämpar och sliter för att uppnå något om du ändå inte tror att du kommer att klara av det i slutändan. Det kan finnas hur mycket vilja som helst, en inre glöd och en stor önskan – men den sista pusselbiten är alltid tron på sig själv och på det man gör.

Inom elitidrotten och i den yppersta toppen är det hårt om platserna. De flesta (alla!?) drömmer ju om att bli bäst i världen – bara en kan bli det. Konkurrensen är knivskarp och det krävs en enorm prestation för att få stå där högst upp på prispallen vid ett internationellt mästerskap med en guldmedalj runt halsen. Den som står där har inte bara tränat bäst, återhämtat sig bäst, haft de fysiska förutsättningarna, dagen och materialet på plats. Den som står där har under en lång tid haft en stor tro på att verkligen kunna bli bäst i världen! En uppbyggd mental styrka som gång på gång säkerligen satts på prov i form av både sjukdom och skador.

När jag bestämde mig för att satsa vidare på skidåkningen i våras gjorde jag det just för att jag TROR att jag kan mer! Jag var inte nöjd, inte färdig och hade inte fått nog av det här. Jag vill mer, och jag tror att jag kan nå dit!
De senaste åren har varit ganska problematiska för mig, där sjukdom och skador har förstört mycket av mina säsonger. Att sommar- och höstträningen har fungerat riktigt bra är en klen tröst, men ändå kanske det som gör att jag TROR så starkt på det och på mig själv. Det delas int ut några medaljer på intervallpassen under hösten men där skapas ändå en känsla av något som får mig att tro på det och på mig själv! Ja, om jag bara kan få ihop pusslet mellan träning, jobb och återhämtning samt se till att förbättra vissa svagheter så tror jag att jag kan!

Jag bestämde mig för att lägga en plan för våren, sommaren och hösten. En plan som jag tror på. En plan som innefattar såväl mycket träning som återhämtning och jobb, men även en mental del där jag måste våga lita på och tro på att det jag gör är det bästa för MIG!

Till skillnad mot många andra väljer jag att jobba mycket under slutet av juli och augusti månad, kanske i den period där många längdskidåkare tränar som mest. Jag väljer att göra så här för att med lugn och ro kunna vara ledig hela hösten och kunna ge min skidåkning den ärliga chans som jag aldrig riktigt har gjort!

Och ärligt talat känner jag mig väldigt lugn redan nu. För ett par år sedan tror jag att jag skulle ha känt mig stressad över att inte få till de långa distanspassen, få in alla dubbelpass och kunna träna som ”alla andra” under dessa veckor. Nu är jag lugn, och jag tror på det här! Givetvis känns det lite vemodigt att ha jobb inplanerat varje helg plus några vardagar ett antal veckor under årets finaste period, men det får funka! Jag tänker att jag kommer att ha nytta av detta senare och väljer att tro att det här är det bästa för mig.

Jag väljer helt enkelt att tro att detta kommer att göra mig till en bättre skidåkerska i vinter! För det tror jag att jag kan!!

image

2 Svar på “Tro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>