Torsby del 3 & Mârtensjoggen

Så kan jag då lägga min tredje resa till tunneln i Torsby under denna sommar till handlingarna. Fyra nya pass och ett antal timmar på skidorna som förhoppningsvis skapat en ännu stabilare grund inför vintern. Det är inte längre speciellt ovant att ställa sig på skidorna. De känns varken otympliga eller långa och det är en ganska naturlig rörelse och känsla. Visst tar det något varv eller två innan diagonalen sitter och man får fast skidorna just genom fäste och inte via spärrar på ett par rullskidor. På rullskidorna är det lätt att fuska tekniskt ur den synpunkt att man alltid, oavsett tyngdöverföring eller framföring av foten, har fäste. På skidor känns det direkt om man ”missar” tekniskt, då det ofta leder till ett rejält tjuvsläpp och något stela ljumskar dagen efter.. ;)

Det går tyngre och tyngre inne i tunneln under barmarkssäsongen, vilket givetvis är lite frustrerande då det känns som att formen blivit markant mycket sämre nu sedan i juni när jag var där första gången. Då var snön lätt och ren, och man dansade fram genom betongröret. Nu har fler åkt varv på varv på varv därinnne och det säger sig själv att snön blir allt mer utnött och smutsig. Smuts som fastnar på belaget och som gör att skidorna går tyngre. Min upplevelse är också att man inte får ihop snön på samma fina sätt och spåren är inte lika hårda och fasta som i början av sommaren.

Trots detta fick jag till fyra fina pass där jag även sista dagen klämde till med mitt snabbhetspass och 30 impulser under en timme.

Jag måste säga att jag imponeras mer och mer över Torsby som bostadsort för en skidåkare. Det är ju egentligen väldigt fint att bo där och ha förmånen att ha tillgång till tunneln året om. Att kunna få in regelbundna skidpass under sommaren gör ju att det inte blir samma stress att jaga snö i oktober och november innan premiären. Att det dessutom finns en fin rullskidbana och fantastiskt fina löprundor gör ju inte saken sämre. I fredags sprang jag ”hårda 10km” i kombination med skidåkningen och den var verkligen superfin och bjöd på rejält många höjdmeter under en mil.

Apropå löpning så avslutade jag mitt mini-läger, Torsby del 3, med att springa Mârtensjoggen i lördags förmiddag. Ett motionslopp som gjorde premiär i samband med Torsby marknad och som skulle visa sig bli en rejält fin utmaning. 8km långt och med ganska många höjdmeter även här. Vi startade nere på friidrottsbanan Björnevi, sprang under E45an och över tunneln, in på skidstadion och bort över det stora hygget längs med flygbanan. En seg och lång stigning som verkligen tog ut sin rätt när man sedan skulle runda Valberget och springa utför mot Valbergsängen, runda tunneln igen och ner mot idrottsplatsen och målgång.

Mina ben var lite möra efter de fyra skidpassen, men morgonjoggen innan frukost kändes ändå helt okej. När jag sedan skulle börja min uppvärmning var jag seg, riktigt seg, men försökte pressa undan de tankarna och genomföra en uppvärmning likt den jag körde på rullskidsracet för någon vecka sedan.
Startskottet gick och jag tog rygg på Frida Michold, en duktig löpartjej från Värmland. Det gick ganska fort direkt och jag tyckte att första kilometern var jobbig, men intalade mig själv att det inte skulle bli lättare för att jag släppte ryggen. In över skidstadion sprang jag om Frida och jag kände mig stark uppför. Ut över hygget tuggade jag på och det kändes som att jag fick en lucka men ville inte se mig om utan försöka hålla fokus på mig och mitt. Benen kändes okej, men var inte sprudlande lätta utan jag fick verkligen jobba för det. Med facit i hand kanske jag skulle ha sparat lite på krutet i uppförsbackarna, speciellt i de brantare partierna, men jag har så lätt att förivra mig när jag känner att jag är starkare och plockar in massor på de framför..

14232552_168013876972250_8049963957411960040_n
Starten. Foto: Torsby löparklubb

14310356_168014276972210_8368130000991688646_o
Foto: Torsby löparklubb

När vi vände ner mot Valbergsängen, efter drygt 5,5km blev jag tvärstum och de sista 2 kilometerna var riktigt plågsamma. Jag hade endel killar runt mig och hörde, av publikens hejarop att döma, att Frida inte var speciellt långt bakom och att hon kom allt närmare. Med 700meter kvar, i sista utförsbacken in mot idrottsplatsen sprang hon om och jag hade inte en chans att svara. Benen skrek av smärta, jag var illamående, hade ont i magen och ville bara att det skulle vara över!! Jag slet, kämpade och pressade ut allt och lite till, både ur lungor och ben, och räknade ner de sista 200 metrarna på friidrottsbanan. ”Kom igen Helene, 150 meter, 120meter kvar. 50 meter till bara..”

Smärtsamt, men så skönt! Tävling är den absolut bästa träningen och löptävling hör till en av favoriterna. Det går att pressa kroppen så enormt hårt i slutet av en löptävling och det är en märkligt underbar känsla när allt bara skriker av smärta och man vet att det snart är över och man får vila..

Min tredje resa till Torsby slutade alltså med maxpuls, en stumspya och en bukett blommor för en andraplats i den mycket trevliga och fina Mârtensjoggen. En perfekt avslutning på ännu ett fint läger, helt på egen hand, i de Värmländska skogarna.

14238214_168017160305255_1783683790119812086_n
Foto: Torsby löparklubb

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>