Det vill sig inte riktigt..

Första Sverigecupshelgen är över. Säsongens fjärde och femte tävling totalt sett. Fortfarande en aning ringrostig och ovan att tävla, inte helt van att pressa kroppen till det maximala och ge allt hela vägen.
Igår var det skejtsprint som gällde. Med en ny bana på Idrefjäll, en betydligt bättre sådan än tidigare år, blev det tighta dueller och hårda kamper hela vägen från prolog till final. Jag hade ingen bra känsla i prologen som jag upplevde som ganska stressig och svåråkt. Kvartsfinalen kändes betydligt mycket bättre och jag kunde ta mig in som en av de två direktkvalificerade till semifinal. Där tog det tyvärr stopp med en fjärde plats och en lite för långsam tid för att gå vidare som lucky looser. Slutade ändå 8a i sprinten igår vilket får klassas som godkänt för mig på en snabb sprintbana.

img_9816

Efter gårdagens insats hade jag därför förhoppningar om att det skulle kännas ännu bättre idag på 10km skejt. Tre varv på ännu en snabb bana med korta backar och tvära kurvor. En bana som kräver att man ligger på hela tiden och kan skapa hög fart på skidorna. Efter mitt urusla skejtlopp i Bruksvallarna har jag försökt hitta lugnet och drivet i skejten igen, och tyckte att det ändå kändes helt okej på intervallerna i onsdags. Men det är något som ligger och pyr, något som bromsar och som gör att jag inte får ut min maximala kapacitet. Det tar stopp i benen, framförallt i vaderna, när jag försöker trycka på i tävlingsfart. Det är inte andningen som sätter stopp och jag är egentligen inte speciellt trött, utpumpad och slutkörd när jag korsar mållinjen utan det är mer benen som känns helt fulla av syra. En formgrej kanske, eller något tekniskt som inte stämmer på skidor. Jag tycker ju att min skejt har utvecklats under sommar och höst på rullskidor, men det är som att jag inte får ut all den kraften just nu. Vad jag behöver göra åt saken vet jag inte. Kanske ta det lite lugnt några dagar och låta musklerna återhämta sig ordentligt. Byta tillbaka till mina gamla inåkta pjäxor för att känna om jag får tillbaka känslan eller kanske bara ta det hela med ro och låta formen, förhoppningsvis, komma smygande allt eftersom.
Det är givetvis tidigt att säga att skejten är total katastrof efter bara två genomförda distanslopp, men det jag känner gör mig lite fundersam, just med tanke på mina tidigare vadproblem, och därför något jag vill försöka åtgärda så fort jag kan. Jag vill ju kunna skejta så där lätt som på rullskidorna i höstas, utan att bli stum som sjutton, och istället känna att jag kan ta ut mig fullständigt, i HELA kroppen!

Nya tag – det vänder förhoppningsvis snart! :)

img_9810

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>