En självförtroende-boost i julklapp.

Efter misären i fredags gjorde jag en helt okej klassisk sprint igår. En klassisk sprint där jag till slut slutade som tionde tjej efter en bra kvartsfinal och kanske en lite sämre semi. Marginalerna i sprint är små, och om något inte riktigt flyter så är man ute, speciellt för en sån som mig som inte har den där riktiga snabbheten för att kunna åka med kontroll.
Mina heat i en sprint ser ofta ganska lika ut. Jag tappar i starten, krigar mig ifatt uppför, gör lite småfel här och där rent taktiskt, tappar lite mark, försöker ändå kriga på och kan i bästa fall passera någon på upploppet med min uthållighet som redskap. Ibland räcker det för att kravla sig vidare, andra gånger inte..

Idag var det dags för helgens sista tävling, och min sjätte tävling på tio dagar. 10km skejt masstart på en trång, ganska lätt 5km-slinga som skulle köras två varv. Banans ända utmaning var den så kallade pulkabacken med förlängning som ändå var ganska rejäl. Tyvärr kom den lite tidigt under 5km-varvet och följdes av en lång utförskörningen på säkert en kilometer vilket gjorde att den inte gav så mycket utslag i slutändan.

Loppet kändes på förhand som något som kunde bli rejält stimmigt där det skulle bli en kamp om positionerna hela vägen, vilket det också blev!

Jag fick en bra start och kunde tidigt lägga mig långt fram i klungan utan att behöva dra. Jag var noggrann med att försöka behålla positioner kring 2-4 i klungan för att kunna ligga med så energisnålt som möjligt. När vi kom till pulkabacken första gången hade det gått rejält sakta och jag blev sugen på att lägga in en stöt redan här, men tog mitt förnuft till fånga och behärskade mig bak i klungan.
Vid varvning var vi fortsatt många som hängde med och gjorde upp om det. Tempot ökades inte nämnvärt och för första gången denna säsong kände jag att jag kunde kontrollera min skejtåkning på riktigt. Jag kunde åka utan att bli tokstum i rumpan och utan att trampa luft. Det som började kännas bättre i lillehammer förra helgen kändes idag ännu lite bättre.

In i pulkabacken andra gången var det rejält stökigt när alla försökte skapa sig en så bra position som möjligt. På den trånga banan fanns det inte så många ställen att göra något eftersom man oftast inte kunde åka mer än en, max två, åkare i bredd.
På toppen av första delen av backen låg jag fyra, med fortsatt bra tryck och krut i benen, och kände att jag behövde förbättra det lite ytterligare.

Jag klev upp i rygg på Maja i täten och försökte hålla mig kall. Maja är otroligt duktig på att åka skidor där det är lättåkt och har en stor förmåga att skapa hög fart på dessa partier, så att ligga i rygg på henne i den långa utförslöpan skulle vara perfekt!

På toppen vände jag mig om och såg att vi, tillsammans med Sofia Henriksson, hade fått en liten lucka.
”Kör nu Maja, vi har lucka!”

Åt Majas enorma styrka på spurten fanns ingenting att göra och jag fick även se mig nerspurtad av Sofia som blev tvåa. Men en tredjeplats på en skejtdistans idag med gott häng på seger är jag väldigt nöjd med just nu.

img_0024

Framförallt tror jag att mitt självförtroende i skejt behövde det här. Ett kvitto på att jag kan åka skejt och att det finns bra fart i de här benen om jag bara har lite mer is i magen och låter skidorna göra lite mer av jobbet. :)

Att vilja mycket är bra, men att vilja lite lagom är kanske ibland bättre?

Nu tar jag lite julledigt från tävlandet och laddar batterierna för ett roligt och förhoppningsvis framgångsrikt 2017! :)

img_0020

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>