När man funderar på om man verkligen är värd det..

img_0097

Ibland är naturen bara så otroligt vacker. Så där vacker så man nästan får nypa sig i armen och när jag faktiskt på allvar funderar på om jag är värd att ha det så bra?

Dagarna i Bruksvallarna har verkligen varit helt sagolikt bra. I torsdags när vi kom upp skejtade jag ett pass där det kändes som att skidorna gick av sig själv. Jag liksom dansade fram på väldigt lätta ben och jag fick verkligen ta mig själv i kragen för att inte åka för fort. En sån där känsla som man skulle vilja stoppa ner i en liten burk, stänga locket på och spara till den dag när kroppen eller knoppen strejkar.

Natten till lördag snöade det. Nysnön som la sig i spåret var kärv och skejtintervallerna igår blev därför allt annat än gratis för mina stackars ben. Det tog emot rejält och jag fick verkligen jobba för det. Tre gånger femton minuter på den tävlingsbana som vi åkte här på premiären blev utmanande men slutade i ett väldigt bra pass. Med en klarblå himmel, strålande solsken och tre minusgrader kan man ju ändå inte klaga och det var helt enkelt FÖR fint för att jag skulle kunna vila på eftermiddagen. Jag tog en kort tur runt 13km-spåret på Flonsidan och bara njöt. Med tanke på att det var julaftonseftermiddag och just i början av ”Kalle Anka-tid”, var jag ganska ensam där ute i spåret. Bara jag, naturen och en sol som sakta smög sig ner bakom fjälltopparna. Helt fantastiskt och kanske årets finaste pass trots en ganska sliten och ”afterintervall-trött” kropp.

img_0087

Imorse var det dags för en långtur klassiskt. En tur som landade på 3 timmar och som bjöd på, återigen, fantastiska förhållanden och vyer, trots lite mindre solsken och en mer molnig himmel. Spåren är som räls här i Bruksvallarna just nu. Det är nästan bara att ställa sig i spåren och glida med, nästan.. ;)

Dagens andra pass blev ett impulspass på skejtskidorna i pannlampans sken. Och ja, hur underbart är det inte att åka skidor med pannlampa?
Samtidigt som jag tycker om att få träningen gjord innan det blir mörkt kan jag inte annat än älska dessa pannlampspass. Det är lite som att man tappar uppfattningen om hur fort det går när det är mörkt, och det är kanske därför det är så härligt? Jag menar, man kan ju alltid låtsas att man är sjukt snabb på sina impulser i mörker.. ;)

Imorgon är det dags att packa bilen och bege sig hemåt igen efter några fina träningsdagar med många timmar på snö. Dagarna här uppe i fjällen har varit helt underbara och jag ångrar inte en sekund att vi valde att fira julen här. Jag önskar att jag kunde stanna några dagar till, men det finns saker därhemma som måste göras. Som tur är dröjer det inte många veckor förrän jag är tillbaka här igen. Tillbaka i underbara Bruksvallarna. :)

img_0080

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>