Väldigt opassande!!

Hej på er kära bloggläsare!

Gör er beredda på ett lite smådeppigt blogginlägg. Om ni inte vill läsa om min besvikelse rekommenderar jag er att lämna bloggen redan nu..

Vi kom fram till Lahti i onsdagskväll efter en hel dag på resande fot. Termometern stod på ungefär tjugo minusgrader och det var hög och klar luft. Kvällen innan hade jag blivit uttagen till det svenska laget under helgens tävlingar. Ett litet delmål för mig denna säsong, att få åka i vit dräkt igen, vilket var några år sedan sist.

När vi vaknade på torsdagmorgon var det samma läge; KALLT!
Eftersom vi skulle åka upp till stadion efter lunch för att testa banan osv tog jag, Ida och Frida en kort jogg före lunch. Rejält påklädda och med mask för munnen för att slippa dra i oss massa kall luft.

Efter lunch tog vi oss upp på stadion. Drygt tjugo grader kallt och en kyla som kändes rejält bitande, speciellt när man inte är van vid kylan ännu..

På fredagen var tanken att det skulle köras en sprint i skejt. En sprint som jag på förhand skulle stå över för att ladda så bra som möjligt för lördagens och söndagens tävlingar. Två tävlingar som kommer att bli betydelsefulla för vidare uttagningar till världscuptävlingarna i Sverige som kommer och tävlingar som jag verkligen verkligen skulle vilja åka!

Fredagen blev dock ännu kallare och termometern visade dryga 25 minusgrader. Eftersom gränsen för tävling i skandinaviska cupen är minus 17 blev tävlingen inställd och man valde att skjuta på tävlingsprogrammet och lägga sprinten på lördagen och den klassiska 10km-tävlingen på söndagen. Dubbeljakten skulle alltså utgå ur programmet vilket givetvis kändes tråkigt då jag sett fram emot denna tävling och brukar kunna åka bra på det.

När tävlingsprogrammet förändrades valde jag att efteranmäla mig till sprinten och ändå få två tävlingar i Lahti. Så jag började alltså ladda för en sprint i skejt och såg fram emot att ÄNTLIGEN få tävla efter några sega dagar på hotellet.

img_0164

En längtan som blev kortvarig. Jag sov väldigt dåligt under natten mot lördag och vaknade flera gånger av extrem huvudvärk och ont i musklerna i ryggen. En obehaglig känsla som på många sätt liknade den när jag blev sjuk i Bruksvallarna förra vintern. En smärta som är svår att beskriva men som gör att jag inte vet om det kommer från magen eller ryggen. Som magknip som strålar ner i benen och rumpan. Som att något ligger i kläm och trycker i ryggslutet. Huvudet dunkade och nacken kändes extremt stel.
När klockan ringde vid halv sju kände jag även en obehaglig känsla i halsen. En känsla som gav mig ett tydligt svar på att det definitivt inte var aktuellt med tävling. :(

Ursäkta om jag svär men FAN! Extremt olägligt och tråkigt. Det är väl aldrig lägligt att bli sjuk men just nu behövde jag verkligen inte detta!! Jag var så laddad för att få göra mitt lopp på 10km klassiskt idag på en bana som jag tror hade passat mig bra. Långa, branta backar och korta stakpartier däremellan. Det hade varit så kul att få åka denna tävling på vinterns VM-banor och få mäta mina krafter på en individuell klassisk tävling efter misären i Boden.

Istället fick jag resa hemåt igår, sitta på en flygplats i nästan 6 timmar, vänta på ett försenat flyg och kliva innanför dörren hos mamma och pappa strax före klockan ett inatt. En fruktansvärt jobbig dag där bilresan hem från Arlanda var en ren mardröm med min onda rygg! Ett tag låg jag i bakluckan tillsammans med familjen Svenssons hund Eijra på grund av smärtan..!

Idag är jag rejält snorig och hostig och smärtan i huvudet och musklerna ligger och pyr. Med smärtstillande medicin kan jag dämpa det men jag har ju definitivt mått bättre.
Otroligt skönt att vi ändå kunde lämna lahti igår och att jag får försöka vila och återhämta mig från detta på hemmaplan. Sjukt, fruktansvärt och förbannat tråkigt att inte få tävla och det gör nästan lite ont i mig att titta på resultaten från tävlingen, något som jag helst vill undvika men ändå inte kan låta bli..

Nu är det bara att försöka glömma allt vad skidåkning och tävling är för några dagar och istället göra så gott jag kan för att bli frisk och kry så fort som möjligt! Få hostan att släppa, tömma näsan på snor och undvika aktivitet i största möjliga mån. Det är det enda jag kan påverka just nu, annat får jag bara hålla tummarna för..

Vi hörs vänner!
Kram från en besviken Helene.

img_0161

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>