Tråkiga besked.

Jag önskar att jag kunde skriva något i stil med att allt flyter på som det ska och att jag med glädje ser fram emot nästa tävlingshelg. Nu är det inte riktigt så. Mina vader fortsätter jävlas med mig och jag får det inte att fungera. Det som jag trodde var på väg åt rätt håll innan de fyra tävlingarna i Baltikum rasade samman redan efter drygt 7km på det klassiska distansloppet. Ett lopp som flöt på helt okej och där jag låg på en sjätteplats innan kroppen tog tvärstopp. Aldrig tidigare har jag parkerat så totalt på ett millopp. Som en blixt från klar himmel fylldes mina ben, min rumpa, min rygg och ända ut i armarna med sur mjölksyra och jag fick näst intill promenera uppför backarna de sista kilometrarna till mål. På de sista 3km tappade jag en minut på tvåan i loppet.. En tjej som jag annars kan och brukar åka ganska jämnt med, och i mina bästa stunder även vara före.

Där och då förstod jag nog inte riktigt varför det blivit som det blivit. Hade jag väggat på ett millopp? Var jag så dåligt förberedd eller hade jag så dåligt med energi i kroppen? Det kändes väldigt konstigt. Visst, jag var inte helt fräsch i kroppen på uppvärmningen men det hade ändå känts helt okej de första 6-7km av tävlingen.
Så här i efterhand förstår jag ju att även denna väggning var mina vaders fel. Om blodet inte kan cirkulera genom hela systemet tar det till slut stopp. Om blodet inte kan gå genom vaderna på ett normalt sätt får andra muskler jobba desto mer, och blir till slut tvärtrötta. Vaderna sliter på så länge de kan, men när det inte går längre – ja, då tar det stopp. Överallt.

Att detta är ett ganska tydligt tecken på något som jag inte velat inse sedan det där hemska loppet uppför Alpe Cermis och under resterande skejtlopp som jag pressat kroppen att genomföra, fick jag berättat för mig igår när jag träffade en fysioterapeut.
Det är elva år sedan sist. Elva år sedan jag grät av smärta i vaderna under JSM i Gällivare. Elva år sedan jag träffade en ortoped som berättade att jag hade något som kallas Compartment Syndrom, där faschian, hinnan runt muskelbuken, är för trång och gör att muskeln ”stryps”. Det är elva år sedan jag opererade båda mina vader för att få problemen att försvinna. I elva år har jag varit smärtfri.

För två år sedan hände samma sak med mina underarmar. Ett kramptillstånd där jag tappade känseln i fingrarna och förlorade kraften när jag skulle greppa saker. Total stumhet som gjorde att skidåkning med stavar i händerna var omöjligt. Två år sedan jag opererades, även denna gång, för Compartment syndrom i mina underarmar. Ett väldigt ovanligt ingrepp som är enormt sällsynt. Även denna operation har varit lyckad sedan dess.

Den senaste månaden har jag blundat för problemet. Inte velat tro att det är samma sak igen utan envist jobbat på med rehabövningar, massage och stretch. Allt för att få mina krampande, stumma, trötta, svullna vader, att må bra igen. Helt utan speciellt framgångsrika resultat. Efter tävlingarna i Baltikum har problemen eskalerat och nu känner jag även av mina besvär vid klassisk skidåkning. Inte samma krampkänsla, men ändå en trötthet och stumhet som inte är helt normal. När jag har stått eller gått långa stunder är benen uppsvällda och alldeles tjocka runt vader och vrister.
Att springa går, tro det eller ej, väldigt bra och det är jag extremt glad, i all denna deppighet, för.

Vad som händer framåt är oklart. Jag måste träffa en ortoped som får avgöra vad nästa steg i detta blir. Jag fortsätter att jobba med min rehab och göra mina stretchövningar – allt för att förhoppningsvis kunna avsluta denna säsong med humöret lite högre upp än det är just nu. En sprintstafett och en cupavslutning i klassiskt borde kunna funka, och kanske kan jag även staka mig igenom något långlopp.

Det vore roligt att ändå kunna avsluta säsongen 2014/2015, som började på ett alldeles fantastiskt sätt, med något bättre än tvärstumma vader och en känsla av enbart frustration & uppgivenhet.

Ett svar på “Tråkiga besked.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>