12 dagar senare.

12 dagar har passerat sedan jag opererades. Först tre, fyra dagar i soffläge med ganska mycket smärta, sedan tre dagar av tristess och träningsabstinens och de sista fem i en positiv riktning där jag kunnat börja promenera utan kryckor samt cykla lite lätt och träna överkroppsstyrka. Att skynda långsamt och att ha is i magen är ledorden denna gång. Om det fortsätter utvecklas i lika snabb takt åt det positiva hållet som det gjort de senaste dagarna skulle jag rimligt vis kunna springa om bara någon vecka. MEN, det tänker jag inte göra. Jag tänker ta detta med ro denna gång & inte stressa igång något som jag sedan får ångra.

Om jag har tränat så mycket så att vaderna säger ifrån, vad finns det få för anledning till att stressa igång efter en operation för att kunna träna en massa igen så nära inpå? Nej, ingen alls. Nu ska dessa små vader (som ändå verkar vara för stora!?) få läka i sin takt. Givetvis kommer jag att träna, men jag kommer framförallt att välja alternativa former inledningsvis och försiktigt smyga in mer ”normal” träning som rullskidåkning, skidgång och löpning. Enligt min sjukgymnastkontakt är det rimligt att vara tillbaka i ”normal träning”, dvs ungefär på den nivå jag är van vid efter 6-8 veckor. Inte tidigare. Tills dess väntar en tid med fokus på annat. För det finns ju så mycket annat jag kan utveckla – och detta är ju ett ypperligt tillfälle för det! :)

Mellan mina cykelpass och så småningom besök i bassängen för simning och vattenlöpning kommer ett stort fokus de närmaste veckorna att ligga på att utveckla min överkropp och att bli starkare i dessa muskler. Detta av den enkla anledningen att jag tror att jag har mycket att hämta i just stakningen och även i skejten när det gäller överkroppsarbetet.

Inför kommande träningsår kommer jag att göra endel förändringar. Spännande och inspirerande förändringar som jag verkligen tror på och ser fram emot att få prova. Det kommer att bli utmanande för mig – det vet jag, men jag tycker att det är värt att göra en ganska rejäl förändring för att se om det kan utveckla mig som skidåkerska de kommande säsongerna. Med framtiden i åtanke tror jag dessutom att detta är ett krav för att jag ska kunna hålla modet uppe och fortsätta tycka att skidåkning är både roligt och givande på det sätt jag önskar & utifrån de planer jag har längre fram. Det kan så klart gå åt pipsvängen, men jag behöver det här! Jag behöver en förändring, både för kroppens skull som de senaste åren verkar ha blivit belastad till det absolut maximala, men som sagt också för knoppens skull.

Att tänka nytt, att ta steget att våga förändra och att ta hjälp av personer som är extremt duktiga och kunniga inom sina områden känns motiverande och superspännande.. Mer om detta längre fram.. ;)

Redan under kommande vecka väntar en annan stor förändring och ett avslut på något som pågått under många många år.
C-uppsatsen är skriven, det är dags för opponering, redovisning och så småningom komplettering och slutlig inlämning. Äntligen ska jag ta min så efterlängtade EXAMEN vilket känns helt fantastiskt!! Jag är färdig med skolan nu. Jag är redo att ta in kunskap på andra sätt & jag är motiverad till att prova något nytt, även när det gäller världen utanför skidåkarbubblan. :D

Åh, det nästan spritter i mig!!Det händer så mycket spännande nu och trots att jag är mitt i en tråkig rehabperiod ser jag allt som så otroligt positivt. Vilket gyllene läge att börja om, vilket gyllene läge att prova något nytt och ta en rejäl nystart. En nystart både som skidåkare men också som den där Helene utanför skidvärlden!!

20130617-232329.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>