Onsdag.

Hej på Er!

Dagarna rullar på. Sommaren går mot höst (vart tar tiden vägen!?) och säsongen närmar sig återigen med stormsteg. Varje år samma sak. Tävlingssäsongen känns oäääääändligt långt borta när man börjar planera och fundera på träningssommaren i början av maj. Dagarna rullar på, veckorna försvinner och månaderna bara äts upp och så står man där, nervös och spänd på startlinjen i Bruksvallarna och tänker: Vart tog tiden vägen!? Har jag hunnit förbereda mig tillräckligt? Är jag redo för det här?

Men, trots att tiden går i ett rasande tempo känner jag att jag hinner med mycket. Jag får till bra träning, jag är positiv och inspirerad till det jag genomför och jag tror på min plan. Jag utvecklas för varje dag och det flyter på. Jag får hela tiden fina kvitton på att det stämmer, att kroppen tar åt sig träningen och att jag blir starkare. Små nycklar som kan göra stor skillnad har varit lite av min grej den här sommaren och det känns som att jag fått uppleva den där ”aha-känslan” mer än en gång. Den där ”aha-känslan” när polletten lixom trillar ner och jag plötsligt förstår hur det ska kännas och hur jag ska göra.

I stakningen har jag tidigare berättat att mitt samarbete med Daniel ger enormt mycket och att han gång på gång fått mig att tänka: ”AHAAAA… – det är så här det ska kännas”!! Nu har det även hänt i skejt och denna gång med hjälp av klubbens nya tränare Håkan Löfström. En liten liten justering materialmässigt och så plötsligt: ”AHAAAA…!!” En häftig känsla när skejten tidigare känts både kantig, obalanserad och stel under en längre tid. Ja, nästan så obalanserad och kantig så att jag försökt ”fly” lite från skejtpassen och undvikit att åka skejt alltför ofta. Inget bra sätt att ändra en dålig teknik, jag vet, men det har inte varit speciellt roligt att skejta och jag har gruvat mig lite inför de passen. Tills i lördags eftermiddag. :)

Imorse var jag ut på ett tröskelpass i skejt där en dryg timmes kontinuerligt arbete, med en impuls inlagd var femte minut, avverkades på cykelbanan mellan Falun och Borlänge. Även om benen fortfarande är lite tagna efter lördagens femtonkilometerslopp mellan Evertsberg och Oxberg, kändes åkningen rytmisk, balanserad och stabil. OCH, jag blev trött i överkroppen. Äntligen får jag med överkroppen även i skejtåkningen och kan på så sätt utnyttja att jag blivit en bättre stakåkare även här. Tidigare har benen gjort allt arbete medan överkroppen mest har hängt med som passagerare, i princip helt inaktiv. Idag blev ryggen trött, magen trött och armarna trötta. Ett mycket bra tecken och ett positivt besked på att jag hittat en nyckel även i skejtåkningen.

IMG_6534

Avslutar detta inlägg med att hylla vårt grymma team från IFK Mora damer som försvarade segern i årets Vasastafett. Grattis till oss! Fotot är lånat från langd.se och Vasaloppets fotograf Nisse Smith. :)

IMG_6513
Nöjd och glad lagledare efter målgång.

På förstasidan och på fliken samarbeten pryder nu även denna logga min hemsida, vilket känns jättekul.

Mtiger_undersida

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>