Uppförsbacke.

Först en tur i löparskor både joggande, men mest promenerande, upp på 2380möh till Sarkofel. Sedan stakandes på rullskidor upp till Plätzweise på knappa 2000möh. Nog har det varit uppförsbacke idag, men inte med en negativ klang, utan snarare tvärtom – en rejält positiv sådan.

Att springa eller vandra i alperna är fantastiskt, både träningsmässigt såklart, men också till den fantastiska upplevelsen av naturen. Alper som omringar dig, vidsträckta alpängar som ser sådär härligt gröna och mjuka ut, toppar som känns omöjliga att gå upp på men som ändå är sådär härligt inbjudande. Att påbörja en topptur och inte nå toppen känns som ett misslyckande. Även om man oftast bara stannar däruppe på toppen i någon knapp minut för att ta en bild eller se på utsikten, så ska man ändå upp om man väl påbörjat vandringen. Att ta sig ner är desto värre tycker jag, ja ärligt talat både tråkigt och jobbigt. Jobbigt för att framsida lår tar mycket stryk och jobbigt för att du måste vara på helspänn och koncentrera dig på varenda steg för att inte trampa snett och riskera att falla utför något stup eller hasa på rumpan utför. En rutchkanetur som kan bli väldigt lång om man har otur..

På förmiddagens pass tog det oss ungefär 2 timmar och en kvart att ta oss upp till toppen, 1 timme och 10 minuter ner. Tiden neråt kändes betydligt mer påfrestande än tiden upp och benen var rejält möra av stötarna som framsida lår fått ta på vägen ner. Men, ändå var det så värt det – för vi nådde ju toppen! :)

IMG_6680

IMG_6679

IMG_6683

Efter lunch och lite vila var det dags för dagens andra uppförsbacke. En klättring på drygt 850 höjdmeter stakande upp till Plätzweise. Ett motlut som heter duga och som sved rejält i triceps & latsen på sina ställen. Men, vi klarade det och vi stakade oss upp hela vägen utan att använda benen. :) Att stakningen har utvecklats under sommaren är tydligt och jag tycker även att min uthållighet och styrka att orka staka länge och där det är brant uppför blir allt bättre. Det är kul när träningen visar resultat och framsteg.

Efter dusch smakade denna skönhet helt okej till middag. ;)

IMG_6690
Italiensk pizza med supertunn botten, mozzarella, salsicca, svamp, parmaskinka, pinjenötter och ruccola.

Imorgon tar IFK Mora SK:s seniorer sig an nästa uppförsbacke när klassiska tröskelintervaller ska köras på vägen upp mot Drei Zinnen. Drei Zinnen som kan vara något av det allra vackraste stället jag hittills fått uppleva i mitt liv. Det är en underbar belöning man får när man når parkeringen på toppen, och jag ser SÅ mycket fram emot det. Men först ska 60 minuters flås betas igenom och säkerligen kommer både hjärta, lungor och muskler få arbeta hårt innan jag får min belöning – utsikten!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>