Dag 4 och 5.

Igår var det den fjärde dagen här i Port de Pollensa och vilodag. En vilodag som jag inledde med en lätt tur längs stranden på morgonen efter frukost. Skönt att skölja igenom benen lite och låta tankarna flyga fritt. Tyvärr var vädret lite sämre här igår och himlen var istället för klarblå ganska tråkgrå. :(

Trots att solen inte gassade på oss var det ändå varmt och att ligga på en solstol och lyssna på musik och bara må innan lunch var inga problem. Efter lunchen spelade vi tennis. Eller, spelade och spelade, vi tjejer försökte väl mest slå bollen över nät så många gånger som möjligt. ;) Bollsporter har verkligen ALDRIG varit min starka sida, och ärligt talat tycker jag inte att idrotter som involverar en boll är speciellt roliga heller. Men tennis var faktiskt, tro det eller ej, väldigt roligt och en perfekt aktivitet på en vilodagseftermiddag.

I morse var det dags att dra på sig träningskläderna igen och denna gång rullade bussen i riktning mot Lluc och vidare mot Sa Calobra. En klassisk träningstävling i uppförsbacke stod på schemat. Drygt 8km med 7% lutning i snitt låg framför oss när vi startade racet. Mitt mål med dagen var att försöka öppna loppet hårt och ge kroppen en riktig chock. Jag brukar ofta vara lite för ”feg” i mina starter och tappar ofta mycket tid i inledningen av loppen. Dagens prövning var att göra en snabb öppning och se hur länge det skulle hålla och framförallt försöka se på de filmer som spelades in under loppet vad som händer med min teknik när jag blir trött.

Och ja, med ungefär 2km kvar av backen var jag rejält trött. Benen värkte, magen värkte och huvudet skrek ”STANNA”. Till skillnad mot träningstävlingen med DSA för någon vecka sedan kunde mina tankar och mitt mentala överbemästra både kroppens och knoppens signaler på att sakta ner. Genom att lägga fokus på rätt saker kunde jag lura kroppen att fortsätta pressas, trots att mjölksyran sprutade ut i mina muskler. Sista kilometern var otroligt smärtsam och jobbig, men jag bet ihop, jag fokuserade på rätt saker och jag kunde pressa ut precis allt som fanns i den här kroppen idag. En snittpuls på 95% av max under mina 38 minuter uppför backen skvallrar om att det var ett tufft race – men så F A N T A S T I S K T skönt efteråt! Så nöjd, så trött, en så härlig känsla.

Eftermiddagspasset bestod av samma tur som för några dagar sedan, med en liten förlängning. Alcudia – Lluc, denna gång på skejtrullskidor. När vi planerade start för passet tänkte vi inte riktigt på att det sedan inatt är vintertid och det blev därför kolsvart under den sista kvarten upp mot macken vid Lluc. Kanske inte helt optimalt.. ;)

Imorgon väntar ett crosspass med start i Inca, rullskidåkning via Sollerpasset och med avslutning uppför Puigen. Ett fint pass som vi åkte redan förra året och som vi alltså planerar att göra om. :) Tyvärr verkar det ska regna imorgon, men det är förhoppningsvis ändå varmt och skönt och ska väl inte störa oss alltför mycket under våra 3 timmar på rullskidor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>