Knät?

Igår efter lunch fick jag mitt knä undersökt. Svullnaden var kvar och smärtan kom som ilningar i vissa vinklar och vid böjning av knäleden. Jag var orolig att något var trasigt, antingen i skelettet eller i något ledband, och det var även den linjen som läkaren som undersökte mig var inne på. Ledband och korsband såg dock ut att vara intakta men doktorn ville göra en röntgen för att även utesluta några skador på knäskålen.

Glädjande nog fick jag någon halvtimme senare beskedet att allt är helt! Inga skador på knäskålen och därmed heller ingen större fara skedd. Smärtan och svullnaden beror ”bara” på den rejäla smäll som knät blev utsatt för och antagligen fick jag så pass ont i knät under lördagskvällen för att jag belastade benet för mycket i det akuta skedet. Givetvis skulle jag inte ha gått så pass mycket som jag gjorde efter att jag ramlat utan istället haft benet i högläge och undvikit belastning. Otroligt skönt att allt är intakt och att jag säkert inom ett par dagar ska kunna vara tillbaka i vanlig träning igen. Så fort svullnaden lagt sig och smärtan är borta kan jag förhoppningsvis börja lufsa lite igen. Tills dess blir det skiErg, cykel och rullskidåkning, vilket ju i och för sig är fullt goda träningsalternativ. :)

Så, Mallorca-lägret, som jag nästan såg glida mig ur händerna i lördagskväll, är inte längre något som jag kommer att tvingas ställa in och förhoppningsvis inte heller korrigera i träningsväg. Givetvis får smärtan avgöra när jag kan springa igen, men eftersom att lägret på Mallorca till största del kommer att handla om rullskidåkning så ska det mesta gå bra att genomföra.

De senaste dagarna har varit en känslomässig berg- och dalbana. Först en euforiskt glad Helene som på lätta starka ben skuttade runt i skogen på sträcka 24 som att det inte fanns något problem i hela världen. På kvällen en betydligt mer ledsen, frustrerad och illamående Helene som trodde att säsongen 2017 var i fara. Söndagen ägnades mest åt oro för att under måndagen vändas till en lättad, glad och positiv Helene som nästan såg fram emot att köra skiten ur sig på skiErg-intervaller under veckan. SkiErg som annars kanske inte tillhör kategorin ”favoritträningsformer” blev plötsligt något som jag med stor glädje såg fram emot att kunna träna.

img_9497

Tänk vad det kan svänga. Och tänk vad fort det kan gå. En skada händer så lätt och plötsligt kan hela ens närmaste framtid förändras så radikalt. Något man inte kan gå och fundera på för jämnan men samtidigt kanske ibland ägna en tanke åt när man gnäller över småsaker. Att faktiskt kunna göra det man vill och det man har tänkt sig är värt så otroligt mycket!

Jaja, det var en liten tisdagsuppdatering det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>