En onsdag.

TACK för alla fina kommentarer och positiva ord om mina nya spännande jobb. Kul att ni också verkar tro på detta & att ni verkar glädjas med mig. :)

Dagen har mestadels ägnats åt vila, förutom den vardagliga rehaben som förgyller mina dagar numera. ;) En rehab som ändå känns klart mer motiverande nu när jag så tydligt märker skillnad i att jag gör den. Belöning i form av mindre ont och starkare muskler är ju givetvis en skön boost för att orka kämpa.

Mitt hopp om att kunna starta på SM nästa helg lever fortfarande. Inte på båda distanserna, och kanske framförallt på sprintstafetten. Jag har gjort en plan för att försöka ta mig dit. En plan som innehåller skidåkning varannan dag och ett antal fartpass som måste kunna bockas av utan smärta eller försämrad status på rygg och säte efteråt för att en start ska vara aktuell. Jag måste vara ärlig med mig själv och inte kämpa emot kroppen. Det måste ske smärtfritt och jag måste fortsätta uppleva en förbättring. Jag VILL så innerligt mycket kunna stå där på start, men jag inser också att det inte får och kan ske till vilket pris som helst. En dag i taget, ärlighet och massa klokhet – så får vi se.

På eftermiddagen kom Jennie på besök. Hon hade med sig massa ”må-bra-saker” som tuplaner, choklad och tidningar. Och som vanligt en massa kärlek och härlig vänskap. Sånt där man mår bra av helt enkelt och som jag verkligen uppskattar. Hon visste precis vad jag behövde just nu. <3 Vänner är fantastiska, och Jennie är verkligen en av de bästa! IMG_0590

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>