Först ett pass för själen – sen ett pass för hjärtat.

Igår tog jag en klassisk skidtur på Lugnet. För själens skull. För att få uppleva det där vita vackra. Och wow! Lugnet levererar verkligen just nu!

Skidspåren var magiska. Som räls. Femtonkilometersbanan är min absoluta favorit och mig till minnes var det många år sedan den var så här fin för skidåkning som nu.

111C6677-9C4C-40EC-8DA0-B46B614826DF

Jag njuter av de pass som jag kan ta mig för där ute. De som jag gör för själen skull. Njuta av det där lugna som lixom bara finns där ute, även om det bara är för en kort stund. Även om jag inte är i närheten av den tävlingscomeback som jag skulle vilja vara försöker jag ta mig ut i spåret bara för att få njuta av det vackra. Vintern är vacker!

9C672AD1-1263-4A91-979A-A323473F6A7A

Imorse var det istället dags att plåga kroppen och hjärtat på det bästa tänkbara sättet just nu. Löpning går oftast bra, speciellt löpning på band. Precis tvärtemot det jag fick uppleva igår är ett sånt här pass inte för själens skull, för nej, intervaller på löpband är varken magiskt eller njutsamt på det sättet. Det handlar mer om en kamp för överlevnad. ;)

Tillsammans med Emma körde vi ett upplägg enligt följande:
5-5-4-4-3-3-2-2-1-1 minut med 1minuts vila mellan varje + 5 * 30/30sek.
Jag höll mina intervaller på mellan 8-10% lutning och 11-15km/h och avslutade mina 30sekundare på 3% lutning och 18.5-19km/h. Svettigt, jobbigt, flåsigt.. men också helt fantastiskt när passet är genomfört på ett bra sätt och man kan andas ut. Njuta av att vara färdig. Den känslan är ju faktiskt i klass med den där njutningen av ett magiskt skidspår på Lugnet. :)

Tacksamheten över att kunna springa är enorm och jag njuter av det.

Ups and downs. And up again!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>