Ett nytt kapitel.

En fantastisk tid är över. En helhjärtad elitsatning på skidåkningen, både i skidorientering och längdskidåkning, som har betytt så enormt mycket för mig. Det har varit mitt liv och ja, de senaste 15 åren har det mesta har faktiskt kretsat kring att göra de optimala valen och sakerna för att utvecklas som skidåkare. Och wow vilken resa det har varit, både fysiskt och psykiskt!

Min satsning har givit mig så enormt mycket, både i form av medaljer och upplevelser. Jag har fått se platser som jag aldrig någonsin hade kommit i närheten av och jag har fått träffa fantastiska människor som jag annars aldrig hade kommit i kontakt med. Det absolut starkaste som jag kommer att ta med mig är definitivt glädjen och allt det roliga som idrotten ger! Det har varit en fantastisk resa både med min klubb, skidgymnasiet i Mora, Dala Sports Academy, skidorienteringslandslaget och längdlandslaget. Jag har utvecklats på så många plan och lärt mig så mycket, både om mig själv och min omvärld. Personer i dessa verksamheter har givit mig så mycket och jag har fått möjligheten att träffa likasinnade som kommer att vara mina vänner för livet.

Det finns så många fina minnen i allt detta, men om jag ska plocka fram höjdpunkter från min resa värderar jag nog det individuella skidO-guldet i långdistansen i hemma-VM 2011 som allra högst. Det var en helt perfekt dag! Jag hade laddat så hårt för just den dagen och den masstarten hade funnits i mitt bakhuvud på varje träningspass under den förberedande sommaren och hösten. Det var där jag ville lyckas och det var just det guldet som jag ville ta! Jag minns så tydligt den morgonen och den uppvärmningen innan tävlingen skulle starta. Min kropp kändes så stark, jag var så pigg! Jag vet att jag tänkte att ”om någon ska slå mig idag kommer de att få åka fort..”. Den känslan, det flowet och den självsäkerheten har jag sällan fått uppleva. Men det är väl just DEN dagen som alla idrottare strävar emot att få uppleva, och jag är SÅ tacksam att jag fått göra det! Att det dessutom resulterade i den ädlaste valören av medaljer och att jag fick stå på medaljceremonin och sjunga nationalsången – ja det är ett minne som jag alltid kommer att bära med mig. Känslan av att lyckas!

VM-guld

Ett annat starkt minne är ett mer plågsamt sådant, men också väldigt häftigt. Klättringen i Alpe Cermis, avslutningen av Tour de ski 2015. En fruktansvärt, men samtidigt så häftigt och magiskt minne att bära med sig. Att ha fått chansen att genomföra en tour i sin skidkarriär, det är sannerligen en utvecklande historia och något som jag faktiskt är väldigt stolt över att jag har gjort.

Baksidan av alla de här fina minnena är givetvis alla skador som jag har drabbats av genom åren. Det som började med compartment syndrom i underbenen under mina första juniorår och som följdes av en mycket krånglig mage under mina första år som senior, en compartment syndrom-operation i underarmarna 2013 och följdes upp med ännu en compartment-operation av underbenen 2015.

Trots dessa skador och operationer har viljan och envisheten tagit mig tillbaka gång efter gång. Att ge upp har aldrig varit ett alternativ och jag har haft så starka målbilder som jag velat uppnå och vägrat ge upp. Envisheten och drivkraften har också, med facit i hand, givit mig väldigt mycket. Envis är jag fortfarande och vilja finns det gott om, men samtidigt har jag efter mina senaste skadedrabbade år och min smärtande rygg blivit mer ödmjuk och eftertänksam. Om jag zoomar ut från elitidrottstänket är jag en person som fullkomligt älskar att träna och att vara aktiv. En mardröm vore om jag förstör något som gör att jag i framtiden inte kan vara aktiv på det sätt som jag vill. Det vill jag inte riskera, och det, tillsammans med lite trytande motivation efter ett par kämpiga säsonger, har gjort att jag tagit det här beslutet. Det känns givetvis tråkigt att avsluta en karriär med DNS hela säsongen, men samtidigt kanske det gör valet ännu mer givet. Min kropp klarar inte av den här belastningen och jag måste tänka lite bredare.

Jag är, om jag blickar bakåt, oroligt stolt, nöjd och glad över min elitidrottskarriär!
Och en sak är säker – den hade aldrig varit densamma utan alla fantastiska personer som har hjälpt mig längs vägen. Jag kan inte med ord tacka er nog för allt ni har gjort för mig och för att ni stöttat mig i både med- och motgång! All kärlek till Er!

Nu ser jag fram emot vad livet på den andra sidan har att erbjuda mig. Jag är på jakt efter ett passande jobb och jag hoppas givetvis få stanna kvar inom idrotten på ett eller annat sätt. Ett område där jag har min utbildning i kombination med massor av egen erfarenhet. Ett område som jag brinner för och verkligen trivs inom. Jag kommer att fortsätta träna och tävla när jag känner för det, och har redan nu ett antal löptävlingar inbokade i vår och sommar som jag ser fram emot. :)

Framtiden – jag är redo för dig!

img_9716

2 Svar på “Ett nytt kapitel.

  1. Lycka till med vad som väntar och tack för alla läsvärda inlägg i både med och motgång! Det har varit ett nöje att läsa din blogg, jag hoppas att du fortsätter att skriva en rad då och då :)
    Kram!

  2. Det har varit så roligt att följa dina öden och äventyr på din blogg. Du är så duktig på att skriva och förmedla dina tankar. Jag önskar dig lycka till i din framtida verksamhet, vad det än må vara. Hoppas att du fortsätter med ditt skrivande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>